Ja dax igen

Så idag gjorde jag det igen.
Jag pallrade mig bort till gymmet och köpte ett nytt gymkort.
Från det att jag sa upp mitt gymkort i höstat pågrund av min operation och orörlighet för några månader så har jag gått väldigt mycket upp i vikt.
När jag var hemma över jul konstaterade jag detta genom att ställa mig på vågen.
Det var inte kul...
Hade gått upp 9kg under hösten. vet inte om det var mycket innan operationen eller om det kom efter men fasiken 9kg.
Nu är jag pågod väg ner till min vanliga övervikt igen. Har gått ner 6 av de 9.
Men då det stått stilla på vågen de senaste veckorna och viktnedgången beror på att jag har ätit mindre portioner så tyckte jag att det var dax att börja på gymmet igen.
Jag är ju läkt nu och det är skönt.
Det hjälper också mot min nedstämdhet. Pratade med min mor igår och hon sa att ofta om man aktiverar sig så mår man bättre. Så jag gjorde det och jag mår allt lite bättre. Visst det går ner ibland men nu kan jag kanske se fram emot att gå ner nått kilo varje vecka ett tag framöver :)
Helst så jag kommer typ 15kg under min normala övervikt.

Jag e tvärtom

Jag har en vän.
En vän som varje höst mår väldigt dåligt varje höst för att det blir mörkare.
Denna vän känner att det är jättejobbigt och att det vid dessa tillfällen är svårt att se ljuset i tunneln.

Jag funderar på om jag är likadan fast tvärtom.
Nu börjar det närma sig våren och det blir ljusare utomhus.
Men just nu är jag inne i en väldigt jobbig period. Jag går runt och är konstant trött.
Blir oerhört fort trött på människor och känner mig ensam.
Jag finner tröst i deppmusik och vetskapen om att det blir väll bättre sen.
Men just nu är det jobbigt.
Vill inte känna på detta viset vill vara den roliga som folk förväntar sig och jag är väll kanske det utåt så ofta jag kan.
Men de gånger jag gör det blir jag sen väldigt tom på kvällen när jag e själv för att jag har dumpat det på någon annan.

Fasiken känns som ja bablar på.
Jag är bara inne i en tråkig och jobbig period nu punkt slut.

Vilken skräll.

Ja man kan väll säga så...
Det blev en skräll i kvällens melodifestival.
Den som alla trodde skulle gå direkt till final gick till andra chansen, Carola och Andreas.
Jag tycker det var rätt för den låten. Jag hade redan innan jag hört den fördommar för jag tycker inte om Andreas musik men med HJÄLP av Carola så blev den ju riktigt bra.
Ja gissar på att de går vidare sen från Andra Chansen men man vet aldrig, svenska folket röstade ju vidare "I love Europe" förra veckan så lita inte på svenskarna...

Men jag e super nöjd med kvällens vinnare...
Sanna Nielsen sjöng rakt in i mitt hjärta, jag rös och jag grät, den var helt enkelt underbar och jag vill att en ballad ska vinna iår.

Bröderna Rongedal överaskade mig. Jag trodde inte på dom från början när det är två tvillingbröder i medelåldern men låten var ju underbar och den blev jag glad av.

Så en låt gick vidare som berörde mina djupa känslor och en annan gick vidare som gjorde mig glad, en upp och en ner.

 PERFEKT...

Sanna Nielsen

Hennes bidrag i kvällens Melodifestival fick mig att rysa.
Fasiken vilken fin låt.

It´s alive

Ja vill bara säga att bloggen inte är död. Finns mycket nu att skriva ska bara ta mig tid. men ha koll på bloggen saker kommer hända.