Varför fly?

Ja varför fly?

Känner att jag inte orkar något.
Vill bara tillbaks till mitt skal, sitta i ett hörn och inte låtsas om världen som finns omkring mig.

Tycker det är jobbigt att gå ute då jag är rädd för måsarna, eller fåglar överlag.
Jag orkar inte va rädd.
Jag vill inte va rädd.
Så jäkla mesigt.
Men orkar inte.
Allt bara går emot mig.

Jag vet jag ska inte se på det så.
Men det är så det känns.
Min vän Mli säger att jag kommer träffa någon ny i slutet av Juli i en park.
Men jag vet inte om jag vill det?
Som det känns just nu så är det inte aktuellt.
Åker hem till mamma i helgen igen.

Ska gå med brorsonen på stranden, hoppas jag glömmer mina bekymmer för en stund då.
Var verkligen att jag mådde helt okej innan dess att "Rutger" hörde av sig igen.
Det är så jäkla dubbelt.

På ett sätt BEHÖVER vi nog ta en paus ifrån varandra men jag vill inte.
Jag är rädd för att förlora en av den finaste människorna jag vet om.
Den killen är värd så himla mycket.
Synd att jag inte kunde va DEN för honom.
Han betyder så jäkla mycket för mig.
Jag bryr mig om honom.

Men ska tänka på det Jenny sa om det nu inte är så att det var kärleken jag var mer kär i?

Men ja tror inte det.

Om ni kände "Rutger" som jag gör så hade alla sett hur underbar han är.
Var en kompis som sa tidigt att han skulle såra mig.

Osammanhängande?
Vaknade 02.30 inatt för en kisspaus och sen kunde jag inte somna om, fanns ingen ro att få.
Så håller mig vaken tills ikväll ska sova bort hela kvällen hos mamma tror jag.

Ingen där hemma vet att jag har dejtat någon, min lillebror har anat har han sagt, men jag vet fan inte vem jag ska kunna prata med.
Känns som det inte finns något någon kan säga.
Är bara att jag hade behövt någon att krama på när jag mår som jag gör nu.
Känner att jag blir dömd för det jag skriver nu.

Men jag behöver skriva detta, behöver få det ur mig, inte bara låta det va kvar inombords.

Hoppas att "Rutger" hör av sig så vi kan träffas nästa vecka. Vill träffa honom och prata. Det behövs...
Känns som konstigt nog att han är den enda jag riktigt kan prata med.

Han är lik mig även om jag visar det mer tydligt och skriker ut saker. Han är också en grubblare men låter oftast bli att säga något medans jag skriker ut det hela tiden.
Han gillar mig för den och vad jag är.

Men gillar mig inte tillräckligt och inte på rätt sätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback