Kristian

Jag måste lära mig att jag inte är ensam.

Måste lära mig att ignorera de rösterna som säger att jag är ensam och oälskad.

Finns många i min omgivning som bryr sig om mig.

Jag måste våga lita på det och inte tvivla.

Jag måste lära mig att vara mig, våga vara mig utan att va rädd för att bli dömd.

Måste hitta en balans i mig.

Balans är det som saknas och det behövs, måste hitta ett mellanting.

Allt är inte svart och vitt, måste hitta det gråa.

Hade ett bra samtal med min vän Johannes igår.

Vi pratade om hur jag uppfattas och hur jag är fast i mina negativa tankar.

Vi prata mycket om balansen, hitta den och att jag måste inse att jag inte är så ensam som jag tror.

Var som vanligt ett jobbigt samtal till en början men känns bra att vi haft det.

Känns bra att det blev gjort, behövdes vädra lite eller vad man ska säga.

Men som jag sa i samtalet, " vill försöka va sån att man alltid ska kunna prata om allt och att det inte direkt ska vara några gränser om vad man "kan" prata om vilket jag känner att jag själv gör lite nu. begränsar mig och pratar inte om vissa saker för att jag inte tror mig kunna prata om det för jag är rädd för det, jag vill inte va rädd för att prata om nått med dig, men jag är det ändå."

Märker att det bor så mycket rädsla i mig.
-Rädd för att prata om vissa saker.
-Rädd för att bli dömd.
-Rädd för att va ensam.
-Rädd för att bli uppfattad som jobbig och tråkig.

Men att jag har dessa rädslor och ger näring till dom är som att jag säger att det är såhär det är och så det ska va.

Det ska inte va så längre. Svårt dock att ta sig ur ett tankemönster man haft så länge. Men det ska gå.

Jag ska bli den Kristian jag vill bli och då måste jag lära mig att lyssna, och ta emot andras "kärlek".

För jag hör just nu inget om att någon tycker om mig. Känns som det bara är jag som ger och ger, men det är kanske också för att jag är så upptagen med att ge och ge så jag inte märker om någon försöker ge tillbaks?

Är så glad för att jag har Johannes, vi har en rolig vänskap vi två, upp och ner, runt i cirklar och tillbaks, men vi lär oss mer om varandra och vi utvecklar vår relation. Tycker det är skönt att jag har en vän som säger som det är till mig och vill mig väl. Han kan säga saker som skulle kunna såra mig när vi har våra snack men jag vet att han menar endast väl och jag tar till mig vad han säger och blir inte sårad. Kan va jobbigt men jag blir sen mer taggad att verkligen ta tillvara på vad som sker, på vad jag gör och så. Johannes är kanske lite av min coach?

Tycker det är tråkigt att allt jag hör från mina vänner i Luleå är nästan bara förmaningar om att jag borde söka hjälp och att det är många som är oroliga för mig.

Tips till er, var där för mig istället.

Skriv någon rad på msn, skicka ett sms, prata MED mig istället för OM mig.

Vill inte såra någon när jag skriver detta, men att jag vet att jag har er, värmer min själ mer än att jag borde söka hjälp.

Livet känns bättre idag.

Jag måste själv lära mig att ta tag i saker och inte låta andra ta tag i saker åt mig.

Som att Johannes tog tag i det igår.

Jag har märkt av det sen förra veckan men tog inte tag i det.

Har mycket med att göra att jag inte vet vad som är vad tror jag.

Alltså att om det bara är mina hjärnspöken eller om det verkligen är på det viset.

Måste hitta balansen och jag måste våga lite på att jag är älskad, omtyckt och att jag kan göra de saker jag vill.

Måste sluta vara så rädd.