Är du dansare?

Jobbad idag min andra dag på mitt nya jobb.
Skulle ha mina första gäster idag och det kändes super läskigt och jag klantade mig lite till en början.
Men efter två tre gäster så gick det bättre.
Så har idag haft mina första.
Hade tur som bara hade trevliga gäster.
Har redan fått en favorit av gästerna, hon var super mysig.

Intressant att se att mina arbetskamrater vet mycket om folk och kan namn och känner igen dom.
Kommer jag göra det en dag också?

Gårdagen på jobbet som var den första så hade vi mest genomgång av de olika sakerna och att lägga in de program/genvägar man behöver för att öppna sin kassa. Så övade vi mark upplägg och pengaupplägg och hur man ska räkna.

Det är väldigt annorlunda mot vad det är jag gjort innan och det känns verkligen super kul.
Det är kul att det är något nytt så jag verkligen måste lära mig det.
Läskigt att inte kunna systemet och att behöva va osäker.
Men det kommer, det gör det alltid.

Känns som jag kan mycket mer idag...
Och idag har jag genomgått en spelansvarsutbildning samt haft mina första gäster.

Att säga gäster är något jag måste träna på, vill gärna säga kunder men det är gäster vi har, vi har inte kunder utan gäster.

Har ju bara inte varit så på ett arbete innan.

Men STORtrivs. Verkar som det kommer kunna bli ganska mycket ändå, vi var fyra extra anställda som skulle börja nu men två har hoppat av och det verkar inte som de direkt kommer ta in någon ny till nu då både jag och den andra som börja vill ha mycket tider.
Så det verkar som jag kommer kunna försörja mig på detta ett tag :D

Fick föresten en rolig fråga av en arbetskamrat idag...
Vi har en grej som kallas "tvätta händer" efter vi varit på pengar eller på marker och efter att jag hade gjort detta en gång fråga min arbetskamrat på andra sidan rummet.
"Är du dansare?"
haha
Det är inte första gången jag får den frågan heller...
Är jag så dansant av mig?
 haha
Längtar till våren för då kommer jag nog igång igen med dansen, men jag ska leva i nuet och det känns bra.

Gjorde förresten ett test på facebook idag om vilket filmförhållande man var eller nått. Jag blev "Brokeback Mountain", kan säga att jag var då "Jack" och "Rutger" var "Enis", se filmen och tänk på det så kommer ni fatta varför jag varit ledsen om ni inte gjort det.

Snart sova nu och upp imorgon och jobba igen :D


Föresten en grej till...
Vaknade med en tvestjärt på kudden imorse, det var mindre roligt...
Undra vart den har varit på mig och lekt?
Usch och sen fick jag inte slängt ut den heller den kröp under en golvlist så får se om jag kanske har sällskap imorgon när jag vaknar igen?

Kom över ditt ex enligt Expressen

Terapeutens åtta bästa tips mot hjärtesorg:

1. Erkänn din förlust och ge dig tid att sörja. Det kan ta mellan tre veckor och sex månader innan man är någorlunda över en förlorad kärlek.

2. Så länge man hoppas kan man inte komma över det. Man kan välja att hålla kvar vid hoppet eller så kan man ta farväl till det. Om du väljer att hålla kvar vid hoppet - låt bli att förebrå dig själv. Men man kommer inte vidare så länge man hoppas.

3. Lev ut dina känslor i stället för att fly från dem. Det kan vara att sticka ut ögonen på ett foto på ditt ex eller kyssa bilden, sova i exets t-shirt eller skrika högt.

4. Fråga dig själv: ”Vad var det egentligen som var så fantastiskt?”. Man får tänka på exets positiva sidor. När man sett de positiva kan man tänka på de negativa.

5. Ha någon vid din sida som tar din sorg på allvar. Någon som inte säger ”Han var bara en idiot” eller ”Skönt att du slipper honom”. Det viktigaste en sådan person kan göra är att vara med dig  - och trösta dig.

6. Låt bli att ta söka upp ditt ex. Låt bli att försöka vara vänner. Man kan inte vara vänner om den ena är kär, men den andra inte är det.

7. Om du måste veta om kärleken mellan er bara var något du inbillade dig kan du skriva till exet. Skriv att du behöver svar på några frågor. Fråga inte om fler än tre saker. Frågan kan vara sådan som ”Var jag din stora kärlek?”. Svaren kan ta hårt, men det är bättre med verklighet än fantasi. Och ett svar gör att man känner sig respekterad.

8. Gör klart för andra att du inte snabbt kan bli förälskad igen. Men det är bra att komma ut och träffa andra. Om du dejtar, berätta klart och tydligt om hur det ligger till med din hjärtesorg.

Börjar snart

Fick ett samtal idag.
Ska börja jobba tidigare än vad jag trodde...

Skulle börjat den sjunde november, men så ringde dom idag och fråga om jag ville börja imorgon redan?

Tråkigt nog fick jag säga nej då jag har bion i helgen men ska börja på tisdag =)
Så blir att börja tidigare ändå :D
Jobbar bion nu lördag, söndag och måndag och på tisdag är jag på casinot :D

Ska bli super kul.

Han frågade om jag skulle va färdig upplärd efter mina pass som jag fick nu fram till då jag egentligen skulle börjat, han trodde att jag skulle lära mig snabbt.
Verkar som de snabbt vill få in mig i systemet.
Kommer nog va upplärd men får kolla vad som gäller för jag vill ju ha mina två veckor med garanterad heltid.
Har ju rätt till de två veckorna och dem vill jag ha men om jag får massa tider efter ändå så kan jag va upplärd... Man jobbar ju ändå aldrig ensam.

Längtar tills tisdag, ska bli så jäkla roligt.

Har dock ett nattpass dagen efter jag varit på Hälsö men men, det blir allt bra. börjar ju först på kvällen och jobbar till tidiga morgonen, blir att sova mycket på måndagen kan jag säga.


Ron kommer...

Ja jag tror att ron en dag kommer.
Just nu har jag inte så mycket ro.
Blir så när jag inte gör något med mina dagar.

Vill lägga mig nu egentligen men är inte direkt trött.
Men ska nog försöka om en stund ändå.
När jag är ledig vill jag ju ändå komma upp tidigt.
Kommer nog tycka annorlunda när jag börjat på det nya jobbet.

Har ringt och pratat med dom idag. De frågade hur jag ville jobba över jul, nyår och där i början av januari.
Jag sa att det hade varit trevligt att ha julafton ledigt men det blir som det blir. I värsta fall så blir det inte ledigt men jag får överleva det, jag behöver pengarna.

Hoppas verkligen att jag kommer jobba juldagen.
Vill inte va hemma då.
Känns läskigt på något sätt. På juldagen är det ju ett år sen jag berätta för familjen att jag är bög.

Vilket år det har varit. De har fått träffa min första pojkvän och allt.

Det har varit ett bra år med tanke på att jag kunnat vara ärlig med min familj och så. Har kunnat prata om det mer och mer. Men det är inget vi direkt pratar om och jag vet inte direkt om jag är så sugen på att gå in i detaljer om allt?

Min storebrors flickvän som är vad ska man säga relativt ny i sälskapet och jobbar som någon sorts barnpsykolog fråga mig saker, hon vågar ju sånt.
Fråga hur länge jag vetat och jag svara alltid.
Men tillslut kände jag mig obekväm med snacket och gick och tog ett dopp, var på stranden.
Var samma dag som "Rutger" hade åkt hem till gbg igen efter vår mysiga helg hemma hos mamma.

Jobbiga sängar att sova i bara kan jag säga :p

Nä ska jag stänga av tvn och försöka sova?
Sätta klockan på ringning imorgon och gå upp tidigt?
Imorgon blir det att möta upp mamma igen och åka hem med henne, jobb på bion lördag, söndag och måndag.

När jag är sjuk blir jag deppig...

Ja när jag är sjuk så blir jag lite som alla andra män, eller ska inte dra alla över en kam men har vänner som blir helt utslagna av en liten förkylning och feber.
Jag blir inte utslagen, jag blir bara deppig.
Med en rinnande näsa kan man väl inte annat vara?

Har tänkt på "Rutger" idag, saknar honom som bara den men funderar på vilket sätt jag saknar?
Är det kärleken och sexet jag saknar eller är det hans vänskap?

På många sätt var han och jag lika och på många sätt var vi inte lika.

När vi pratade med varandra var det så lätt. Vi förstod vad den andra menade.
Grubblare båda två.

Jag ska inte tänka på honom förmycket... Men måste göra det på ett sätt också.
Om jag inte tänker på han hur ska jag då kunna gå vidare? Hur ska jag då komma fram till om jag kan va hans vän eller inte?
Kommer jag kunna va hans vän utan att försöka dra ner hans byxor?
Kommer jag kunna va vän med honom?
Jag kramar alltid mina vänner när jag säger hej och när jag säger hej då.
Han gör inte det med sina vänner, när vi var tillsammans kramade han mig men kommer han göra det om vi ska va vänner?
Sånna där löjliga småsaker som faktiskt kan göra ett möte väldigt konstigt.
Som en gång när vi hade setts på stan och skulle åka var och en hem till sitt så skulle vi säga hej då.
Vi gjorde det med ett handskak, det kändes WEIRD.

Jag vill va hans vän, saknar att prata med honom, men frågar mig om jag just nu är tillräckligt stark?
Har inte träffat honom på nästan två månader nu...
Har bara hört hans röst.
Men det blir iallafall tre månader utan att ses innan vi kan ses och jag e klar i skallen, tror jag.
Undrar om han saknar min vänskap alls ibland. Roliga är att vi båda borde ta bort varandra på msn men ingen har gjort det, eller han kanske har tagit bort mig utan att ignorera mig? För jag ser iallafall när han är online och jag har inte gjort något med hans msn.
Skriver inte till varandra men skönt att se att han är där så att han inte ligger död någonstans.


HAHAHA
Detta inlägget skulle ju inte va om "Rutger" haha men såklart blev det så.

Skulle handla om mycket annat men får väl skriva om det imorgon eller något?


Tårar på en tisdagskväll...

Just nu känner jag att jag inte orkar.
Det är tungt just nu...

Det är pengasituationen som spökar igen.
Jag har inte råd med något. Jag har inte egentligen råd med att bo här längre.
Jag har inte råd att betala hyran och mina räkningar. Det har varit såhär länge och nu bara brast det.

Jag är så trött på att ha det såhär.
Trött på att behöva låna pengar hela tiden.

Får börja ta på arvet verkar det som.
Min grund för ett eget boende en gång eller en egen bil.

Jag vill inte ta på arvet, men just nu känns det så jävla hopplöst.

Börjar först jobba i november så jag tror att första lönen kommer först i december och när den väl kommer är det dyra hyror, räkningar och lån som ska betalas tillbaks.

Jag är så jäkla trött på att leva i misär.
Men en tröst är väl att när jag lever i misär i vår och betalar av alla lån så behöver jag iallafall förhoppningsvis inte längre låna?

Jag mår dåligt av att ha det såhär...

Så om inte livet var pissigt nog så börjar jag bli sjuk igen också och den JÄVLA finnen har kommit på näsan igen.

Fan fan fan fan fan...

Svårt att sova

Hade SÅ svårt att somna inatt.
Låg och vände mig länge.
Fick ingen ro i kroppen.
Tänkte väldigt mycket.
Hade läst ut boken "Tisdagar med Morrie" den var bra.
Var kanske lite att tänka på från den?
Föll en tår när jag läste de två sista kapitlen.
Fin bok.

Tänkte mycket igår när jag skulle sova.
Jag gör det mycket.
Tänker...

Har tänkt mycket på min pappa det senaste drömt om honom och så.
Undrat hur det hade varit om jag hade min pappa.
Hur skulle jag då varit?

Drömde om att han aldrig hade dött att jag hade levt med honom hela tiden och jag gjorde med honom som jag gör med min mamma ibland.
Krama om honom och sagt "pappa, pappa ,pappa" med min lilla bäbisröst.

Undra vad för relation jag hade haft med min far?
Hur hade den sett ut?
Hade han och mamma varit tillsammans fortfarande?

Tänk hur annorlunda livet kunde varit om pappa inte hade gjort som han gjorde.
Men får aldrig reda på det och ska inte tänka på det förmycket.
Det är inget jag kan ändra, och jag är ändå ganska nöjd med hur mitt liv ser ut nu...
Det är bra ändå.

Jag överlever alltid :D

Träffade på någon.

Idag när jag jobbade på bion tyckte jag mig se ett bekant ansikte i kön till den andra kassan.
Kände igen honom och stirrade lite för att se ifall han kände igen mig...
Haha men det gjorde han inte, men han såg att jag stirra.
Så sa till honom att vi är facebook vänner för det är vi.
Har aldrig träffats innan men snackat på Qx förr.
Så en av de där vänner man hade råkat samla på sig bara ;)
Men han var riktigt trevlig den lilla stund vi fick snackat, han bor ju också i Gbg så vem vet kanske vi stöter på varandra igen?
Alltid trevligt med fler vänner i ens umgänges krets :D

Nu är det en arbetsdag kvar så blir det tillbaks till GBG igen :D

Vad hör man inte på radion idag?



Men det är okej... Jag lever och mår bra trots allt.

Vad är det?

Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig massa eller om jag verkligen ser nått?

Brukar se små vita saker här i lägenheten på kvällarna, som små grejer som tittar fram och tjuvtittar på mig.

Ser inte vad det är, kan bara urskilja små saker i mörkret som lämnar rummet när det märker att jag sett det.

Låter bara som inbillning och det kanske är det?

Eller så kan det kanske vara något mer?

Rester av de som tidigare bott här, det är ju ett gammalt hus så någon borde ha dött i lägenheten.
Dessa små grejerna skrämmer mig dock inte och stör mig inte mycket.
Finns värre saker som kommer när jag sover...

Åh va alla tycker att jag låter konstig nu.

Men det kan vara något här...

Ja nu är det nog klart

Ja nu är det nog klart.
Jag gråter inte längre.

Ångrar inte mailet, ångrar inte att jag svarade på det han skicka.
Ångrar inget av vad vi gjorde.

Har nu skickat iväg det sista mailet...
Tror jag iallafall.
Eller iallafall för denna gången.

Känns bra inombords på något vänster.
Jag har fått säga det jag ville och det hjälpte inte att få tillbaks honom på något sätt.
Han kommer aldrig att bli min igen.

Jag vill inte ge upp men måste göra det för att komma vidare.
Eller nä fan jag ska inte ge upp men jag tror att pilen som "Rutger" sköt in i min kropp håller på att dras ut på andra sidan, jag försökte dra ut den samma väg den kom men det hjälpte inte, nu drar jag ut den på andra sidan och det går mer smidigt på det sättet.

Jag tror säkert inte att tårarna för honom ännu är slut, men det känns mycket bättre nu.
Känns som om jag växt. Kanske har jag det? Kanske jag bara inbillar mig just nu att jag har växt och imorgon är jag återigen på botten?

Men man ramlar och ramlar i detta livet, om och om igen, men förhoppningsvis så lär jag mig något och vet snart kanske vad jag bör göra för att må bra?

Älskar min "Rutger" fortfarande men jag önskar honom all lycka i framtiden, hoppas han hittar någon som tycker om honom lika mycket som jag gjort och som han tycker om tillbaks.
Jag önskar honom allt gott i livet.

Har fått svar

Har fått ett svar på mailet nu, förväntade mig inget svar, skrev det också.
Men det brast nu igen... Fick svaret och läst det och gråtit igen. Jag önskar att någon kunde tycka om mig...
Det är fan slut...
Varför kan jag inte bara inse det och gå vidare?
Varför måste jag älta?
Varför står jag och stampar i hopp om att han sak ändra sig?
Här nedan kan ni läsa lite av mailet jag fick.
Jag sitter med tårar igen, vill inte säga farväl men som han säger, han känner inte lika mycket.


Jag känner bara att jag inte passar in i gay världen, jag känner mig mer straight än gay och det gör att det skulle kännas jätte konstigt att komma ut som bi. Jag har aldrig känt mig älskad förut vilket du har fått mig att känna och det är därför jag inte kunnat släppa dig helt, men har mer eller mindre förstått att vi båda far illa av att vara i den situation vi är i nu som du själv säger.
Jag har alltid tyckt om dig jätte mycket och du har verkligen gjort mig glad i livet men jag känner bara inte lika lika mycket för dig som du gör för mig. Det är jobbigt att prata med dig när du inte kan tänka dig att vi bara ska vara vänner. Därför är det nog bäst att vi båda går våra egna vägar  för det här leder inte till nått bra men du ska veta att du är en fin kille och förtjänar det bästa.

Hur är det idag?

Idag känns det lättare på något sätt.
Är väl att jag sagt det jag ville?
Känns bättre nu iallafall...

Tror jag...

Vi får se...

Så var det gjort

Har skickat iväg mailet nu...
Så då var det slut helt och hållet.
Farvälet är sagt och även adjö...
Har sagt det jag behövde.


"Jag trodde att jag gjorde dig glad, men uppenbarligen var det inte s

å? En mask du höll uppe kanske bara för att göra mig glad? Men jag tyckte jag såg glädjen i dina ögon… Kanske bara en spegelbild där av min egen lycka? Kanske var det jag såg? Min egen lycka i dina ögon?"


Har sagt "jag älskar dig".
Och nu är jag bara det patetiska exet, men men...
Man kan inte hjälpa vem man är, man kan bara leva sitt eget liv och ska göra det som känns rätt.

När jag blir gammal























När jag blir pensionär eller något i den åldern är min dröm att öppna ett café.
Tänk va mysigt med ett café där det bara är äldre som jobbar och pratar med ungdomar och förmedlar visdom och är som en extra mormor/farmor eller morfar/farfar.
Detta är min framtida dröm, ett fik som jag driver med mina pensionärskompisar.

Har skrivit...

Har skrivit ett tre sidor långt mail till "Rutger", måste bara bestämma mig nu ifall jag ska skicka det.
Är jag redo att säga farväl?
Är jag redo att aldrig mer få höra från honom?

Nä det är jag verkligen inte, men kommer jag någonsin bli?
Måste dra bort plåstret snabbt innan det växer ihop med såret.
Kommer fan göra så ont...

Jag hatar att det ska göra så ont att säga farväl...
Att det ska göra så ont att sätta den slutgiltiga punkten i detta kapitlet.
Sitter här och gråter nu igen.
Känns så löjligt.

Men det är slut... Finns inget mer att säga. Bara massa dödsnack som gör att den här romanen kommer bli en flopp... En långdragen och tråkig flopp.
Min roman ska inte va en flopp, den ska bli en succé.

Drömde om pappa

Drömde om pappa inatt.
Samma dröm som alltid, att han kom tillbaks och hade fortfarande problem med alkoholen.
Han prioriterade alkoholen framför familjen och den här gången i drömmen så försökte han inte ens dölja det...
Det är drömmar utan prat. Eller om det är prat så är det mest mitt eget prat. Minns inte hur min pappas röst lät.

I sängen igår...

När jag skulle lägga mig igår så tänkte jag lite på honom, eller ganska mycket.
Jag fälde några tårar.
Saknar min "Rutger"...
Fast han är ju inte längre min...

Frukost hos Sara

Ja idag började dagen med att åka till Sara och äta frukost.
Skulle egentligen fikat och gått på Liseberg men blev "bara" frukost.

Sara som den husmor hon är hade nybakat bröd, fil, müsli, kokt ägg, pankakor, bacon, kaffe och juice till frukosten.

Var väldigt trevlig frukost och roligt att träffa Sara igen, var ett tag sedan nu.

Vi skulle egentligen till Liseberg men då Sara hade blivit lite småförkyld kände hon ingen ork för att gå dit så vi såg Casino Royale istället och snacka lite innan jag begav mig hem.
Insåg hos Sara att jag och Jenny har en väldigt snuskig jargong jämfört med mig och Sara...
Hon har blivit pryd på äldre dar :p
haha

Men så Sara och jag ska ses på onsdag igen, blir min tur att bjuda på pankakor då, klagade ju lite på att hennes var för tunna :p haha

Nu ska hon få smaka på mina flottiga och goda "mormors"pankakor ;)
mums...

Känner du dig sugen?
Bara att höra av sig, blir någon gång vid sex tiden på kvällen tror jag.

Det första jag såg

Det första jag såg framför mina ögon igår efter att jag hade slutit dom för att sova var "Rutgers" nakna rumpa.

Den var perfekt, lixom allt annat på han. Vissa skulle kanske inte säga att den var perfekt men för mig så var den just det.
Så fick ligga och tänka på honom en stund innan jag somna, och nä jag runkade inte...

Tänker mycket på honom, som jag gjort sen jag träffa honom första gången 27/3-09...

Det är väl inte konstigt att jag älskade honom och fortfarande gör?
Det är väl inte så konstigt att förstå att det är svårt att komma över?

Det är ju ändå X antal dagar som han har alltid varit i mitt huvud, och det är ju X antal dagar till som han kommer befinna sig där.

Och idag...

Idag var jag och Jenny på stan igen :D
Vi möttes upp i Brunnsparken och strosade runt lite, skulle hitta något ställe att äta på, snälla Jenny som bjöd mig på mat. Får bjuda tillbaks någon dag när jag har råd.
Vi hittade ett ganska trevligt ställe, minns inget namn på det men vet att jag har gått förbi det tidigare men aldrig ätit där.
Sen efter det tog vi en tur till biblioteket igen...
Jenny fick lånat lite böcker och jag strosade runt.
Efter detta gick vi och fikade på ett jättemysigt café, var inte tokmycket folk där och det var mysigt och lugnt.
Var väldigt skön stämning där och där kan vi lätt tänka oss att sätta oss där igen.
Sen strosa vi lite till på stan och gick in en sväng på Lagerhaus, ja köpte lite doftljus.

Sen skillde vi på oss och åkte hem...

Tack snälla Jenny för maten idag...
Och imorgon har jag planer igen men dem skriver jag om imorgon istället...

Kram kram,

Igår del 2 av 2

Gårdagens kväll så var det egentligen tänkt att jag och Jenny skulle gå på bio och se FAME, men det var fullt så vi bestämde oss för att ses på stan på kvällen och bara gå lite och kanske sätta oss någon stans och ta oss något att dricka.
Vi gick lite på stan först och kollade in biblioteket och vad som hände där när det nu var kulturnatta.
Var inget speciellt som hände där och vi gick ganska snart därifrån igen.
Valde att gå och sätta oss någon stans och ta nått att törsta våra törstiga strupar med.
Jag propsade lite på Gretas :p haha
Så det blev Gretas och när vi kom dit så var det inga alls där typ men vi satte oss ner och pratade och drack lite gott.
Efter en stund kom det massa elever från PAS, Christoffer, Peter, Sebastian och så kom Martin som pluggar i skåne. Lite folk som man kände och det var riktigt trevligt att träffa dom, ja Sebastian kände jag inte direkt hade träffat på honom bara innan.
Men så vi satt där och så började Martin och Jenny prata teckenspråk och det kom ett gäng som talade teckenspråk som kom fram till oss och prata.

Jag och Sebastian kände oss då väldigt utanför. Förstår mer nu hur folk känner när de inte kan förstå något alls.
Vi satt där som frågetecken och visste inte om vi skulle säga hej eller inte. haha
Blev att vi snacka med varandra istället.

Senare så var det jag och Jenny som fick igång dansgolvet, tillslut så var det ju faktiskt dax att dansa, och vilka shower vi gjorde, hade så jäkligt roligt...
Dansade som bara den och har idag träningsvärk i rumpan.
Vi gick ifrån Gretas vid runt tolv men det räckte ändå, jag hade haft så jäkla roligt och skrattat och haft kul tillräckligt, man behöver inte utmana ödet.
En bra kväll kan bli en dålig kväll om man drar ut på den förmycket.

Men jag hade verkligen super kul och sedan åkte jag spårvagn med Sebastian och Jenny och följde henne hem till dörren och tog en liten vattenpaus och eftersnack för att sedan dra mig hem till mig...

Tack för en riktigt bra dag igår alla som var inblandade...

Igår del 1 av 2

Igår var jag på stan och lunchade med Johannes medans han hade rast från skolan. Vi tog oss varsin kebabtallrik, mums vad gott det var. Så vi satt och snackde om allt möjligt och åt gott.
Följde honom till skolan sen och det var ett tag tills han börja.
Så blev mer snack, snack med PAS eleverna och sen avslutade vi med lite massage till Johannes.
Pratade lite om buksvågrar och sådant, ja sa att jag inte hade någon där vad jag vet.
Johannes sa att vänta en månad så har några stycken varit med "Rutger".
Då sa jag att jag skulle slå "Rutger" om det blev så. Eller jag skulle inte gjort det men jag hade velat gjort det, för det känns som enda anledningen till att vi tog slut var att jag var kille och han var inte redo för något sådant.
Om det sen visar sig att han hittar en annan kille så kommer jag verkligen bli ledsen.
Han ska få leva i sin låtsas värld där tjejer är det som är rätt för honom.
Han sa ju till mig att han aldrig hade mått så bra med någon annan än som han gjorde med mig.

Jaja när vi hade sagt hej då till varandra så gick jag vidare.

Gick efter det till min nya arbetsplats och pröva kläder. Var verkligen väldigt trevliga människor som jag träffade på där. Kändes som att denna arbetsplatsen kommer bli en riktigt bra arbetsplats och att jag kommer trivas där.
Pratade lite om träningskort och om hur mycket jag kommer vilja jobba.
Känns bra... Längtar så tills jag får börja jobba...
Ska bli så JÄKLA roligt :D

Efter det gick jag till en tatuerare i stan och kollade hur mycket det skulla kosta med min planerade tatuering.
Att göra den där skulle kosta 2-3000kr...
Kändes lite väl dyrt. Tycker inte att det är en direkt svår och komplicerad tatuering så att den skulle kosta så mycket känns orimligt.
Ska kolla hur mycket de tar i Uddevalla...
Fick iallafall en bra sida till massa typsnitt så jag kan ha en större koll på vad jag vill ha för typsnitt när jag ska göra tatueringen.

Mamma fråga om "Rutger"

Pratade i telefon med mamma tidigare idag.

Hon frågade vad jag skulle hitta på.
Jag svara att jag inte visste.

Hon frågade då om jag inte umgicks längre med "Rutger"?

Första gången som mamma frågat om det. Hon har varit så tyst om det annars.
Men sa då att vi inte ses just nu...
Har tagit en paus...

Kunde utvecklat det hela mer egentligen men vet inte om jag vill gå in på allt.
Känns så tråkigt.

Tråkigt att ha upplevt kärlek och lika fort fått den bortryckt.

Fan nu blev jag ju lite deppig när jag skrev, får gå och köpa någon choklad, det är ju ändå lördag idag... haha

Tjockisen behöver choklad.

Pratat i telefon igen...

Har ringt och pratat med "Rutger" idag igen.

Blir så arg, så ledsen och så förstörd.

Är nog bäst om jag slutar att höra av mig, han bryr sig inte tillräckligt.
Han orkar inte.
Han hade som svar på mina frågar ett :"därför".
Det gav mig inga mer svar.

Fick det bekräftat att han har känslor för mig fortfarande, inte att han vill gifta sig med mig men han gillar mig.
Anledningen till att vi inte blir är hans vänner, hans omgivning och hans rädsla för att skaka om hela sin värld.

Så tråkigt...
Är inte jag värd mer?
Är jag inte älskvärd?
Gjorde jag honom inte lycklig?

Så mycket frågor, fortfarande.
Har nästan gått en månad sen det tog slut.
Första två veckorna var det svårt att somna, är fortfarande svårt att somna men inte lika svårt.

Dagarna är okej, tänker på honom, men klarar mig.

Tittar på msn ifall han är online, det hjälper inte.
Funderar på att blocka honom på msn.
Inte längre svara på hans sms om han skickar och bara svara ifall han ringer.

Gå "Cold Turkey" eller vad det är man säger?

Hatar mig för att jag är så kär.
Varför?
Varför kan man inte bara stänga av känslor?
Har frågar mig själv det förr, var avknappen fanns, men den gången var det ändå inte på riktigt.
Den här gängen är det det...

Jag har så jäkla mycket kärlek att ge och den som kommer få min kärlek kommer va en lycklig jävel...
Jag kommer älska dig av hela mitt hjärta, eller de bitar av hjärtat som är kvar, var någon som tog många pusselbitar med sig.

Kanske han kommer skicka tillbaks dom en dag, en bit i taget?
Kanske kommer det bli lättare då?

Jag vet att en pusselbit kommer han alltid ha, den biten som vi bytte med varandra.
Min bit är en del av hans hjärta lixom hans bit är en del av mitt.

Bytt är bytt och kommer aldrig igen.

Illamående...

Logade in idag på QX.
Hade inte varit där inne på ungefär en månad.
Ångrade mig redan när jag hade tryckt på logg in knappen men lät sidan ladda klart.
Hade nio mail, mest om att jag förtjänade bättre än "Rutger" från mina vänner.

Jag mådde illa hela tiden jag var inloggad.
Kände mig smutsig och oren.
Ville inte va där. Finns inget där för mig.

Vad har jag fått ut från Qx innan?
Jo vänner har jag träffat där, det har jag verkligen.
Men aldrig någon som varit intresserad av mer.

Sex vill dem ha.

Jag ger dem inte sex.

Innan var det för att jag var oskuld och inte hade haft sex med någon men jag vill fortfarande inte dela ut sex.

Efter allt med "Rutger" så förstår jag hur sex ska va. Sex ska va med någon man känner något för, som man kan skratta med och som man kan helt vara sigsjälv med.
Det var jag med "Rutger".

Jag kommer inte radera mitt Qx konto men tror inte jag kommer vara där så ofta, inte som det känns just nu.

Kanske en gång i månaden veckan innan Queer så att man kan bara kolla läget.

Jag vill inte må illa, så jag ger upp det stora hoppet på att hitta någon på Qruiser.
Kärleken kommer nån dag, jag har den fortfarande kvar men den är till "fel" person...