I worked all christmas

Jepp jobbade hela julen.

Första julen NÅGONSIN som jag inte träffade min familj på julafton.

Låg och sov tills Kalle Anka och sen var det att göra sig iordning och göra sig klar för jobbet.
Gick bra men hade nog aldrig någon riktig julkänsla.
Svårt att få den tycker jag, julen är för mig familjen.
Hur ska man då få julkänsla utan dom?

Är iallafall hemma hos mamma nu sista gången för iår och ska fira jul i helgen, undra om jag får någon julklapp?
Men det är inte heller hela världen.

Sålänge jag får va med familjen idag så är jag nöjd :)

Vaknade tidigt idag... Men men skönt att komma upp? Eller? haha

Onda ting?

Mardröms mannen kom till mig inatt igen...
Han slog mig.
Kom till mig precis när jag skulle somna och slog mig.
Fick öppna ögonen och verkligen se att det inte var någon där för det kändes så verkligt.

Har drömt mycket inatt.

Vaknade vid tjugo i fem och var klarvaken, kändes bara läskigt att ligga kvar i sängen och lyssna på ljuden på något sätt.

Undra om det är något/någon här i lägenheten som påverkar mig?

inte medvetet

var aldrig ett medvetet val det blev bara så...


Fettot is back

På fler sätt än ett...

Har inte bloggat på ett tag som några av er har märkt gissar jag.
Har hänt saker jag inte kännt jag kunde skriva här i bloggen då jag skulle få uppmaningar som jag inte ville ha.

Har träffat "Rutger" igen... Ja det har hänt, den hände tidigare än väntat, jag hade tänkt hålla ut några veckor till men det blev inte så han hörde av sig och sen bjöd jag på tacos och nu är vi där vi var tidigare igen.
Vi myser, pussas och allt det där. Men som tidigare är det på hans vilkor återigen.

Varför lär jag mig inte, varför säger jag inte bara allt jag vill säga?
Jo jag vill ge honom den presenten han ska få innan jag vågar säga allt.
Han har fyllt år.
Han ska få en grej så att det blir så att vi aldrig mer ses så har han ändå alltid ett minne av mig.
Då hoppas jag att jag ska våga säga det jag har på hjärtat.
Säga det som behövs återigen. Få honom att uppskatta mig och inte ta mig förgivet jag kommer inte alltid kunna stå vid sidan och vänta, men han har ju tidigare sagt till mig att leta vidare men jag vill ju inte.

Så jäkla dubbelt bara.

Och typiskt att jag skriver om det här nu så tror alla att det är skit bara, att allt mellan oss är skit.
Men det är det inte. Det är det finaste jag varit med om, skulle ni sett hur vi är när det bara är vi två när vi pussar på varandra och kramas. Se hur hela han lyser upp i ett leende av glädje.
Hans ögon, hans läppar och ja hela han, det finaste jag varit med om.

Det andra sättet som fettot är tillbaks på är att jag har gått upp i vikt igen... :(
Så typ ett år efter jag började gå ner i vikt så är jag tillbaks på utgångsvikten, tog iallafall längre tid att komma tillbaks till den vikten än det tog att gå ner.
Men så besviken på mig. Känner mig återigen bara ful och äcklig, har till och med odlat skägg under hakan för att dölja den begynnande dubbelhakan...
Varför har det blivit såhär då?
Kärleken? Arbetslösheten? Är nog mycket av båda som tärt.
Tärt att ha en osäker tillvaro.
Ska ta tag i mig igen och återigen kämpa för att gå ner. Inte låta mig gå ner mig igen.
Det här är mitt liv och jag måste göra det som är rätt för mig och jag kommer ALDRIG va nöjd med mig när jag är ett fetto...

Orättvisan i livet lyser överallt. Men bara att leva med det och göra det bästa av det, se det positivt istället för negativt, men inte alltid lätt...

Jag får helt enkelt försöka bara...

Förresten detta är underbat


Ingen jul för mig...

Jag kommer inte fira jul iår...

Eller iallafall inte på julafton.
Känns sisådär men men.

Varför blir det så då?
Jobbar natt 22, 23, 24 och 25 december.
Hade först tänkt att sätta mig på bussen den 24 upp till mamma när jag slutat jobba men mamma tycker jag ska sova och vila inför jobbet där igen så jag inte är trött.
Kommer va en annorlunda jul iår.
En julafton utan att träffa mamma och mina bröder, en julafton utan att träffa mormor, mostrar och kusiner.

Det är en väldigt annorlunda jul iår.

Kommer va det för alla i familjen iår känns det som.

En moster ska till sin makes familj iår då hans bror har gått bort så vill de va där och fira jul.
En annan moster tar sina barn och fästman och åker till Thailand och firar jul.
Så på jul blir det verkligen bara familjen där hemma och mormor då.
Hoppas på att det blir en trevlig jul där för dom ändå.

Julfirande för mig blir det först 26 eller 27.

Känns ändå lite tråkigt att jobba jul... Att inte träffa någon förutom arbetskamrater och gäster på jul.
Ja men jag har inte råd att inte jobba.
Måste jobba...
Jag ska ju bli rik igen.

Eller igen och igen men men...

A very weird christmas this year.


In my dreams I am a star

Drömde inatt att jag uppträdde på någon grej.
Det var oerhört oplanerat och jag och tjejen som skulle sjunga trodde att det var en liten grej men när vi gick ut på scen var det fullproppat med människor som skulle se.
Och precis innan fick jag en kamera i handen för jag skulle filma oss.

Framträdandet gick helt okej och helt plötsligt kom det ut andra som var med och dansa med oss.
Efteråt prata vi om det och jag var ganska nöjd och jäkligt taggad, sådär taggad som man är efter man gjort ett framträdande.
Fick dock höra av någon i drömmen att det var lite otight och fel stämmor ibland, men även i drömmen visste jag om mina brister.
Jag visste att jag hade gjort mina fel men vad gjorde det?
Jag hade haft så jäkla roligt och var taggad...

Så, in my dreams I am a star, för i verkligheten vet jag att jag inte kan vara.
Hur mycket jag än önskar så är jag inte en naturlig begåvning på sång och kommer aldrig va någon som folk kommer gilla att lyssna på, jag har insett detta och går vidare.
Naturlig talland är något som vissa har och jag är inte en av dom. Men tro inte att jag kommer sluta sjunga för det. För jag älskar ändå att sjunga och har roligt då. Sålänge man själv är glad så är det bra :D

Tacos är oftast trevligt.

Hade tacokväll ikväll med någon jag inte träffat på väldigt länge.
Kändes bra att ses igen och ja det var mycket blandade känslor men i stort så är det bra.

En jobbig sak med kärlek

En jobbig sak med kärleken är att man ska hitta någon att älska och sen måste den älska en tillbaks.

Jag vet

Jag vet att jag måste sluta hoppas.
Att jag ska släppa de tankar jag har och gå vidare.
Men det är svårt.
Väldigt svårt.
Ena stunden känns det verkligen bra och jag tycker att allt funkar super, andra känns det dumt och det gör ont i hjärtat...

Hur är det just nu?

Ja mest lite illamående och orolighet men vet inte, lite ont i hjärtat kanske också?

Det händer saker

Men det vill jag inte ta här för jag är rädd att bli dömd.


Det är INTE socialt accepterat...

... att tycka synd om sig.

Det är också roligt att folk ser det de vill se.

Sara i Sthlm, är inte arg på dig bara så du vet, var mer den andras inlägg på facebook som jag reagerade på.

Tänkte egentligen tagit mig en tupplur nu i eftermiddag för att orka natten lite bättre, men det sket sig.

Ja vad är det föresten som jag är irriterad på?

Ja folk ser det dom vill se, folk reagerar ofta på negativa saker och inte positiva.

För någon dag sen hade jag som status på facebook...

"Tack för min familj & mina vänner."

Var två vänner som tryckte på gilla knappen på det och det är de två vännerna som brukar göra sånt =)

Så igår satte jag som status på facebook.

"Jag saknar det jag en gång hade."

För JA jag saknar "Rutger", varje dag, hela tiden.
Och en av mina vänner skrev att man ska se det positiva också men gjorde jag då inte det dagen innan när jag skrev tack? En annan ifrågasatte vad det var som var så bra.

Är mer det andra som jag retade mig på.
Det är som ifrågasätta varför du en gång bodde ihop med en grabb? Varför ni trodde att det skulla va ni?

Jag har rätt att känna som jag känner. Jag har rätt att sakna honom. Jag har rätt att älska honom om jag vill. För vad vet vissa om kärlek? Vad vet jag om kärlek?

Jag vet att kärleken gör ont. Jag vet att när jag var med "Rutger" så var jag lycklig, lyckligare än vad jag någonsin annars varit. Jag vet att det också gjorde ont emellan. Jag vet att det inte alltid var en dans på rosor pågrund av hans osäkerhet och velande.
Men om man älskar någon ser man förbi sådant, tillfällig smärta får gå.

Jag vet att jag älskade honom, jag vet att vi var två pusselbitar som passade bra ihop. Han var min andra pusselbit.
Men en pusselbit har minst två hörn att fylla ut och i vissa fall fyra.
Så var jag en hörn bit? Eller var jag i mitten?
Eller är det så att vi var ett pussel på två bitar?

Jag blir arg när människor försöker göra mina känslor mindre, när de säger att hitta någon ny och gå vidare.
Vad vet dom?
Jag tror att jag kommer troligen kunna hitta någon i framtiden men du ska inte säga att mina känslor för han inte var äkta för det var dom.
Gör inte mig till en mindre människa bara för att jag inte är lika erfaren som er.
Höj mig till skyarna istället för att jag fortfarande har naiviteten och tror på kärleken.

Jag är inte som alla andra.
Jag är annorlunda...

Hoppas inte någon blir ledsen eller arg på mig för detta, jag behöver bara skriva av mig.
Förhoppningsvis förstår ni.
Annars är det bara att gå vidare....


Men tack till alla som stöttar mig:
Jenny
Johannes
Lovisa
och ja säkert några fler som jag glömt....

Såg äntligen vem det var i mörkret.

Drömt mycket inatt...
Mycket mardrömmar.
Och de känns alltid lika verkliga och inatt blev det mer än vad det brukar.

Hade den vanliga känslan av att jag inte kan prata och att det är svårt att se bra.

"Vaknade" upp i min säng och reste mig långsamt upp och var tvungen att stöta mig mot saker för att inte ramla ner på golvet.
Tar mig ut ur sovrummet och tittar mot köket.
Jag ser bara mörker men så börjar mitt mörker seende bli bättre och jag kan urskilja en mörk kontur av någon som står där.
Jag vill säga "vem är du?" men det går inte, vill skrika och springa därifrån men jag är fast där jag är.
Så står kvar där i mörkret och tittar på vem det nu än är, han börjar närma sig mig och så börjar hans ansikte lysas upp och jag ser honom, ser för första gången vem det är som så ofta varit med i mina drömmar som ansiktlös eller som har tagit formen av "Rutger", mamma och ja många fler.

Jag känner inte denna kille/man. Han är lång och smal, lite insjukna kinder, hans hår är brunt och stripigt och ner till hakan och i en mittbena. Han ser inte jättefarlig ut men det skrämmer mig ändå.
I nästa stund ligger jag i min säng igen och tror att jag vaknat på riktigt och känner en stor skräck i mig, hjärtat bultar som bara den.
Men så börjar jag återigen märka av mina "dröm symptom" och fattar att jag sover, och tänker hårt på att vakna igen och jag gör det men märker igen att det är ett falskt uppvaknande och skräcken infinner sig igen.

Fortsätter att tänka på att vakna och sen försvinner jag in i mörkret.

Gamla sms från "Rutger"

090329
kl 04.24
Tja kan jag komma förbi ikväll? Ifall jag hittar? :)

090329
kl 04.40
Haha du är för härlig :) ta det lugnt bög jävel :)

090329
kl 04.44
Nä fan, får dåligt samvete att använda sånna ord trots att det är på skämt :)
ha de bra, saknar dig!

090329
kl 04.47
Absolut:), kommer att sakna att sova breve dig

090329
kl 04.52
Samma här, fattar fortfarande inte att det är på riktigt!
Kan typ inte vänte! :)
du e bäst

090329
kl 05.01
Du skriver så poetiskt:), kan inte överträffa det så säger bara right back at you!
Har inte mått så här bra på 10år lätt





090401

kl 19.07
U dirty boy:)




090416
kl23.22
Jag blir typ nervös/paranoid direkt, som när du skrev att jag skulle få träffa andra böger så fick jag samma känsla av paranoiditet.
Jobbigt men samtidigt nödvändigt att lära sig att bli bekväm med det.
Är ju ny i det här med killar så jag försöker vänja mig med tanken.
Om du förstår.


090416
kl 23.34
Bra att du är förstående.
Är rätt så ärlig person så det jobbigt att vara lite annorlunda och inte kunna berätta det till mina vänner

090416
kl23.39
Jag tror inte det men vill inte att dom ska tycka illa om mig eller tycka att jag är weird.
Tror nog vissa skulle vara lite skraja för mig:)







Vet inte vad dessa sms är bra att skriva för?
Kanske för att det är några av dessa sms som fått mig att tro så som jag har trott att det är.
Och tror fortfarande nu när jag läser igenom de sista här att han är väldigt rädd.
Han är rädd för att förlora sina vänner och vända upp och ner på sin värld.
Tråkigt att han väljer att ta bort en del av sig för att va "lycklig".


Om mitt liv hade varit en musikal

Om mitt liv hade varit en musikal så skulle nog "Rutger" sjunga denna till mig...


Om mitt liv hade varit en film

om mitt liv hade varit en film där det skulle sluta lyckligt i slutet så skulle jag velat att "Rutger" skickade denna låten till mig


Att han hade fattat. Men men ska inte hänga upp mig mer på det, hade bara ett hjärtligt och djupt samtal med en tjej igår som nyligen gått igenom samma som jag.
Träffar inte denna tjej så mycket heller men skönt att kunna prata med någon som typ är i samma sitts. Att kunna prata med någon man inte träffar lika ofta som de man umgås med.

Det är svårt det där med livet.
Tycker det är svårt att visa vad jag känner, jag vill inte bli dömd, och har kännt mig väldigt "dömd" nu angående "Rutger".
Vet inte varför men det har varit som att jag kände att jag inte hade rätt att känna som jag gjorde.
Att det skulle bara va att gå vidare och hitta någon ny.

Jag är inte sån som släpper fort och går vidare. Tog ju över 24 år för att hitta min första drömprins så hur lång tid kommer det ta att hitta nästa?

Jag försöker...

Är du dansare?

Jobbad idag min andra dag på mitt nya jobb.
Skulle ha mina första gäster idag och det kändes super läskigt och jag klantade mig lite till en början.
Men efter två tre gäster så gick det bättre.
Så har idag haft mina första.
Hade tur som bara hade trevliga gäster.
Har redan fått en favorit av gästerna, hon var super mysig.

Intressant att se att mina arbetskamrater vet mycket om folk och kan namn och känner igen dom.
Kommer jag göra det en dag också?

Gårdagen på jobbet som var den första så hade vi mest genomgång av de olika sakerna och att lägga in de program/genvägar man behöver för att öppna sin kassa. Så övade vi mark upplägg och pengaupplägg och hur man ska räkna.

Det är väldigt annorlunda mot vad det är jag gjort innan och det känns verkligen super kul.
Det är kul att det är något nytt så jag verkligen måste lära mig det.
Läskigt att inte kunna systemet och att behöva va osäker.
Men det kommer, det gör det alltid.

Känns som jag kan mycket mer idag...
Och idag har jag genomgått en spelansvarsutbildning samt haft mina första gäster.

Att säga gäster är något jag måste träna på, vill gärna säga kunder men det är gäster vi har, vi har inte kunder utan gäster.

Har ju bara inte varit så på ett arbete innan.

Men STORtrivs. Verkar som det kommer kunna bli ganska mycket ändå, vi var fyra extra anställda som skulle börja nu men två har hoppat av och det verkar inte som de direkt kommer ta in någon ny till nu då både jag och den andra som börja vill ha mycket tider.
Så det verkar som jag kommer kunna försörja mig på detta ett tag :D

Fick föresten en rolig fråga av en arbetskamrat idag...
Vi har en grej som kallas "tvätta händer" efter vi varit på pengar eller på marker och efter att jag hade gjort detta en gång fråga min arbetskamrat på andra sidan rummet.
"Är du dansare?"
haha
Det är inte första gången jag får den frågan heller...
Är jag så dansant av mig?
 haha
Längtar till våren för då kommer jag nog igång igen med dansen, men jag ska leva i nuet och det känns bra.

Gjorde förresten ett test på facebook idag om vilket filmförhållande man var eller nått. Jag blev "Brokeback Mountain", kan säga att jag var då "Jack" och "Rutger" var "Enis", se filmen och tänk på det så kommer ni fatta varför jag varit ledsen om ni inte gjort det.

Snart sova nu och upp imorgon och jobba igen :D


Föresten en grej till...
Vaknade med en tvestjärt på kudden imorse, det var mindre roligt...
Undra vart den har varit på mig och lekt?
Usch och sen fick jag inte slängt ut den heller den kröp under en golvlist så får se om jag kanske har sällskap imorgon när jag vaknar igen?

Kom över ditt ex enligt Expressen

Terapeutens åtta bästa tips mot hjärtesorg:

1. Erkänn din förlust och ge dig tid att sörja. Det kan ta mellan tre veckor och sex månader innan man är någorlunda över en förlorad kärlek.

2. Så länge man hoppas kan man inte komma över det. Man kan välja att hålla kvar vid hoppet eller så kan man ta farväl till det. Om du väljer att hålla kvar vid hoppet - låt bli att förebrå dig själv. Men man kommer inte vidare så länge man hoppas.

3. Lev ut dina känslor i stället för att fly från dem. Det kan vara att sticka ut ögonen på ett foto på ditt ex eller kyssa bilden, sova i exets t-shirt eller skrika högt.

4. Fråga dig själv: ”Vad var det egentligen som var så fantastiskt?”. Man får tänka på exets positiva sidor. När man sett de positiva kan man tänka på de negativa.

5. Ha någon vid din sida som tar din sorg på allvar. Någon som inte säger ”Han var bara en idiot” eller ”Skönt att du slipper honom”. Det viktigaste en sådan person kan göra är att vara med dig  - och trösta dig.

6. Låt bli att ta söka upp ditt ex. Låt bli att försöka vara vänner. Man kan inte vara vänner om den ena är kär, men den andra inte är det.

7. Om du måste veta om kärleken mellan er bara var något du inbillade dig kan du skriva till exet. Skriv att du behöver svar på några frågor. Fråga inte om fler än tre saker. Frågan kan vara sådan som ”Var jag din stora kärlek?”. Svaren kan ta hårt, men det är bättre med verklighet än fantasi. Och ett svar gör att man känner sig respekterad.

8. Gör klart för andra att du inte snabbt kan bli förälskad igen. Men det är bra att komma ut och träffa andra. Om du dejtar, berätta klart och tydligt om hur det ligger till med din hjärtesorg.

Börjar snart

Fick ett samtal idag.
Ska börja jobba tidigare än vad jag trodde...

Skulle börjat den sjunde november, men så ringde dom idag och fråga om jag ville börja imorgon redan?

Tråkigt nog fick jag säga nej då jag har bion i helgen men ska börja på tisdag =)
Så blir att börja tidigare ändå :D
Jobbar bion nu lördag, söndag och måndag och på tisdag är jag på casinot :D

Ska bli super kul.

Han frågade om jag skulle va färdig upplärd efter mina pass som jag fick nu fram till då jag egentligen skulle börjat, han trodde att jag skulle lära mig snabbt.
Verkar som de snabbt vill få in mig i systemet.
Kommer nog va upplärd men får kolla vad som gäller för jag vill ju ha mina två veckor med garanterad heltid.
Har ju rätt till de två veckorna och dem vill jag ha men om jag får massa tider efter ändå så kan jag va upplärd... Man jobbar ju ändå aldrig ensam.

Längtar tills tisdag, ska bli så jäkla roligt.

Har dock ett nattpass dagen efter jag varit på Hälsö men men, det blir allt bra. börjar ju först på kvällen och jobbar till tidiga morgonen, blir att sova mycket på måndagen kan jag säga.


Ron kommer...

Ja jag tror att ron en dag kommer.
Just nu har jag inte så mycket ro.
Blir så när jag inte gör något med mina dagar.

Vill lägga mig nu egentligen men är inte direkt trött.
Men ska nog försöka om en stund ändå.
När jag är ledig vill jag ju ändå komma upp tidigt.
Kommer nog tycka annorlunda när jag börjat på det nya jobbet.

Har ringt och pratat med dom idag. De frågade hur jag ville jobba över jul, nyår och där i början av januari.
Jag sa att det hade varit trevligt att ha julafton ledigt men det blir som det blir. I värsta fall så blir det inte ledigt men jag får överleva det, jag behöver pengarna.

Hoppas verkligen att jag kommer jobba juldagen.
Vill inte va hemma då.
Känns läskigt på något sätt. På juldagen är det ju ett år sen jag berätta för familjen att jag är bög.

Vilket år det har varit. De har fått träffa min första pojkvän och allt.

Det har varit ett bra år med tanke på att jag kunnat vara ärlig med min familj och så. Har kunnat prata om det mer och mer. Men det är inget vi direkt pratar om och jag vet inte direkt om jag är så sugen på att gå in i detaljer om allt?

Min storebrors flickvän som är vad ska man säga relativt ny i sälskapet och jobbar som någon sorts barnpsykolog fråga mig saker, hon vågar ju sånt.
Fråga hur länge jag vetat och jag svara alltid.
Men tillslut kände jag mig obekväm med snacket och gick och tog ett dopp, var på stranden.
Var samma dag som "Rutger" hade åkt hem till gbg igen efter vår mysiga helg hemma hos mamma.

Jobbiga sängar att sova i bara kan jag säga :p

Nä ska jag stänga av tvn och försöka sova?
Sätta klockan på ringning imorgon och gå upp tidigt?
Imorgon blir det att möta upp mamma igen och åka hem med henne, jobb på bion lördag, söndag och måndag.

När jag är sjuk blir jag deppig...

Ja när jag är sjuk så blir jag lite som alla andra män, eller ska inte dra alla över en kam men har vänner som blir helt utslagna av en liten förkylning och feber.
Jag blir inte utslagen, jag blir bara deppig.
Med en rinnande näsa kan man väl inte annat vara?

Har tänkt på "Rutger" idag, saknar honom som bara den men funderar på vilket sätt jag saknar?
Är det kärleken och sexet jag saknar eller är det hans vänskap?

På många sätt var han och jag lika och på många sätt var vi inte lika.

När vi pratade med varandra var det så lätt. Vi förstod vad den andra menade.
Grubblare båda två.

Jag ska inte tänka på honom förmycket... Men måste göra det på ett sätt också.
Om jag inte tänker på han hur ska jag då kunna gå vidare? Hur ska jag då komma fram till om jag kan va hans vän eller inte?
Kommer jag kunna va hans vän utan att försöka dra ner hans byxor?
Kommer jag kunna va vän med honom?
Jag kramar alltid mina vänner när jag säger hej och när jag säger hej då.
Han gör inte det med sina vänner, när vi var tillsammans kramade han mig men kommer han göra det om vi ska va vänner?
Sånna där löjliga småsaker som faktiskt kan göra ett möte väldigt konstigt.
Som en gång när vi hade setts på stan och skulle åka var och en hem till sitt så skulle vi säga hej då.
Vi gjorde det med ett handskak, det kändes WEIRD.

Jag vill va hans vän, saknar att prata med honom, men frågar mig om jag just nu är tillräckligt stark?
Har inte träffat honom på nästan två månader nu...
Har bara hört hans röst.
Men det blir iallafall tre månader utan att ses innan vi kan ses och jag e klar i skallen, tror jag.
Undrar om han saknar min vänskap alls ibland. Roliga är att vi båda borde ta bort varandra på msn men ingen har gjort det, eller han kanske har tagit bort mig utan att ignorera mig? För jag ser iallafall när han är online och jag har inte gjort något med hans msn.
Skriver inte till varandra men skönt att se att han är där så att han inte ligger död någonstans.


HAHAHA
Detta inlägget skulle ju inte va om "Rutger" haha men såklart blev det så.

Skulle handla om mycket annat men får väl skriva om det imorgon eller något?


Tårar på en tisdagskväll...

Just nu känner jag att jag inte orkar.
Det är tungt just nu...

Det är pengasituationen som spökar igen.
Jag har inte råd med något. Jag har inte egentligen råd med att bo här längre.
Jag har inte råd att betala hyran och mina räkningar. Det har varit såhär länge och nu bara brast det.

Jag är så trött på att ha det såhär.
Trött på att behöva låna pengar hela tiden.

Får börja ta på arvet verkar det som.
Min grund för ett eget boende en gång eller en egen bil.

Jag vill inte ta på arvet, men just nu känns det så jävla hopplöst.

Börjar först jobba i november så jag tror att första lönen kommer först i december och när den väl kommer är det dyra hyror, räkningar och lån som ska betalas tillbaks.

Jag är så jäkla trött på att leva i misär.
Men en tröst är väl att när jag lever i misär i vår och betalar av alla lån så behöver jag iallafall förhoppningsvis inte längre låna?

Jag mår dåligt av att ha det såhär...

Så om inte livet var pissigt nog så börjar jag bli sjuk igen också och den JÄVLA finnen har kommit på näsan igen.

Fan fan fan fan fan...

Svårt att sova

Hade SÅ svårt att somna inatt.
Låg och vände mig länge.
Fick ingen ro i kroppen.
Tänkte väldigt mycket.
Hade läst ut boken "Tisdagar med Morrie" den var bra.
Var kanske lite att tänka på från den?
Föll en tår när jag läste de två sista kapitlen.
Fin bok.

Tänkte mycket igår när jag skulle sova.
Jag gör det mycket.
Tänker...

Har tänkt mycket på min pappa det senaste drömt om honom och så.
Undrat hur det hade varit om jag hade min pappa.
Hur skulle jag då varit?

Drömde om att han aldrig hade dött att jag hade levt med honom hela tiden och jag gjorde med honom som jag gör med min mamma ibland.
Krama om honom och sagt "pappa, pappa ,pappa" med min lilla bäbisröst.

Undra vad för relation jag hade haft med min far?
Hur hade den sett ut?
Hade han och mamma varit tillsammans fortfarande?

Tänk hur annorlunda livet kunde varit om pappa inte hade gjort som han gjorde.
Men får aldrig reda på det och ska inte tänka på det förmycket.
Det är inget jag kan ändra, och jag är ändå ganska nöjd med hur mitt liv ser ut nu...
Det är bra ändå.

Jag överlever alltid :D

Träffade på någon.

Idag när jag jobbade på bion tyckte jag mig se ett bekant ansikte i kön till den andra kassan.
Kände igen honom och stirrade lite för att se ifall han kände igen mig...
Haha men det gjorde han inte, men han såg att jag stirra.
Så sa till honom att vi är facebook vänner för det är vi.
Har aldrig träffats innan men snackat på Qx förr.
Så en av de där vänner man hade råkat samla på sig bara ;)
Men han var riktigt trevlig den lilla stund vi fick snackat, han bor ju också i Gbg så vem vet kanske vi stöter på varandra igen?
Alltid trevligt med fler vänner i ens umgänges krets :D

Nu är det en arbetsdag kvar så blir det tillbaks till GBG igen :D

Vad hör man inte på radion idag?



Men det är okej... Jag lever och mår bra trots allt.

Vad är det?

Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig massa eller om jag verkligen ser nått?

Brukar se små vita saker här i lägenheten på kvällarna, som små grejer som tittar fram och tjuvtittar på mig.

Ser inte vad det är, kan bara urskilja små saker i mörkret som lämnar rummet när det märker att jag sett det.

Låter bara som inbillning och det kanske är det?

Eller så kan det kanske vara något mer?

Rester av de som tidigare bott här, det är ju ett gammalt hus så någon borde ha dött i lägenheten.
Dessa små grejerna skrämmer mig dock inte och stör mig inte mycket.
Finns värre saker som kommer när jag sover...

Åh va alla tycker att jag låter konstig nu.

Men det kan vara något här...

Ja nu är det nog klart

Ja nu är det nog klart.
Jag gråter inte längre.

Ångrar inte mailet, ångrar inte att jag svarade på det han skicka.
Ångrar inget av vad vi gjorde.

Har nu skickat iväg det sista mailet...
Tror jag iallafall.
Eller iallafall för denna gången.

Känns bra inombords på något vänster.
Jag har fått säga det jag ville och det hjälpte inte att få tillbaks honom på något sätt.
Han kommer aldrig att bli min igen.

Jag vill inte ge upp men måste göra det för att komma vidare.
Eller nä fan jag ska inte ge upp men jag tror att pilen som "Rutger" sköt in i min kropp håller på att dras ut på andra sidan, jag försökte dra ut den samma väg den kom men det hjälpte inte, nu drar jag ut den på andra sidan och det går mer smidigt på det sättet.

Jag tror säkert inte att tårarna för honom ännu är slut, men det känns mycket bättre nu.
Känns som om jag växt. Kanske har jag det? Kanske jag bara inbillar mig just nu att jag har växt och imorgon är jag återigen på botten?

Men man ramlar och ramlar i detta livet, om och om igen, men förhoppningsvis så lär jag mig något och vet snart kanske vad jag bör göra för att må bra?

Älskar min "Rutger" fortfarande men jag önskar honom all lycka i framtiden, hoppas han hittar någon som tycker om honom lika mycket som jag gjort och som han tycker om tillbaks.
Jag önskar honom allt gott i livet.

Har fått svar

Har fått ett svar på mailet nu, förväntade mig inget svar, skrev det också.
Men det brast nu igen... Fick svaret och läst det och gråtit igen. Jag önskar att någon kunde tycka om mig...
Det är fan slut...
Varför kan jag inte bara inse det och gå vidare?
Varför måste jag älta?
Varför står jag och stampar i hopp om att han sak ändra sig?
Här nedan kan ni läsa lite av mailet jag fick.
Jag sitter med tårar igen, vill inte säga farväl men som han säger, han känner inte lika mycket.


Jag känner bara att jag inte passar in i gay världen, jag känner mig mer straight än gay och det gör att det skulle kännas jätte konstigt att komma ut som bi. Jag har aldrig känt mig älskad förut vilket du har fått mig att känna och det är därför jag inte kunnat släppa dig helt, men har mer eller mindre förstått att vi båda far illa av att vara i den situation vi är i nu som du själv säger.
Jag har alltid tyckt om dig jätte mycket och du har verkligen gjort mig glad i livet men jag känner bara inte lika lika mycket för dig som du gör för mig. Det är jobbigt att prata med dig när du inte kan tänka dig att vi bara ska vara vänner. Därför är det nog bäst att vi båda går våra egna vägar  för det här leder inte till nått bra men du ska veta att du är en fin kille och förtjänar det bästa.

Hur är det idag?

Idag känns det lättare på något sätt.
Är väl att jag sagt det jag ville?
Känns bättre nu iallafall...

Tror jag...

Vi får se...

Så var det gjort

Har skickat iväg mailet nu...
Så då var det slut helt och hållet.
Farvälet är sagt och även adjö...
Har sagt det jag behövde.


"Jag trodde att jag gjorde dig glad, men uppenbarligen var det inte s

å? En mask du höll uppe kanske bara för att göra mig glad? Men jag tyckte jag såg glädjen i dina ögon… Kanske bara en spegelbild där av min egen lycka? Kanske var det jag såg? Min egen lycka i dina ögon?"


Har sagt "jag älskar dig".
Och nu är jag bara det patetiska exet, men men...
Man kan inte hjälpa vem man är, man kan bara leva sitt eget liv och ska göra det som känns rätt.

När jag blir gammal























När jag blir pensionär eller något i den åldern är min dröm att öppna ett café.
Tänk va mysigt med ett café där det bara är äldre som jobbar och pratar med ungdomar och förmedlar visdom och är som en extra mormor/farmor eller morfar/farfar.
Detta är min framtida dröm, ett fik som jag driver med mina pensionärskompisar.

Om

Min profilbild

Kristian