Snart tillbaks
Har haft det skönt här men längtar ju ändå lite hem.
Har fått lite färg här.
Svårt att inte va ute när man är här.
Känns som jag behöver vila huden någon dag.
Gjort det
Var helt okej.
Nice.
Är solbränd och fin efter idag.
Blir några fler dagar på Skaftö.
Varför fly?
Känner att jag inte orkar något.
Vill bara tillbaks till mitt skal, sitta i ett hörn och inte låtsas om världen som finns omkring mig.
Tycker det är jobbigt att gå ute då jag är rädd för måsarna, eller fåglar överlag.
Jag orkar inte va rädd.
Jag vill inte va rädd.
Så jäkla mesigt.
Men orkar inte.
Allt bara går emot mig.
Jag vet jag ska inte se på det så.
Men det är så det känns.
Min vän Mli säger att jag kommer träffa någon ny i slutet av Juli i en park.
Men jag vet inte om jag vill det?
Som det känns just nu så är det inte aktuellt.
Åker hem till mamma i helgen igen.
Ska gå med brorsonen på stranden, hoppas jag glömmer mina bekymmer för en stund då.
Var verkligen att jag mådde helt okej innan dess att "Rutger" hörde av sig igen.
Det är så jäkla dubbelt.
På ett sätt BEHÖVER vi nog ta en paus ifrån varandra men jag vill inte.
Jag är rädd för att förlora en av den finaste människorna jag vet om.
Den killen är värd så himla mycket.
Synd att jag inte kunde va DEN för honom.
Han betyder så jäkla mycket för mig.
Jag bryr mig om honom.
Men ska tänka på det Jenny sa om det nu inte är så att det var kärleken jag var mer kär i?
Men ja tror inte det.
Om ni kände "Rutger" som jag gör så hade alla sett hur underbar han är.
Var en kompis som sa tidigt att han skulle såra mig.
Osammanhängande?
Vaknade 02.30 inatt för en kisspaus och sen kunde jag inte somna om, fanns ingen ro att få.
Så håller mig vaken tills ikväll ska sova bort hela kvällen hos mamma tror jag.
Ingen där hemma vet att jag har dejtat någon, min lillebror har anat har han sagt, men jag vet fan inte vem jag ska kunna prata med.
Känns som det inte finns något någon kan säga.
Är bara att jag hade behövt någon att krama på när jag mår som jag gör nu.
Känner att jag blir dömd för det jag skriver nu.
Men jag behöver skriva detta, behöver få det ur mig, inte bara låta det va kvar inombords.
Hoppas att "Rutger" hör av sig så vi kan träffas nästa vecka. Vill träffa honom och prata. Det behövs...
Känns som konstigt nog att han är den enda jag riktigt kan prata med.
Han är lik mig även om jag visar det mer tydligt och skriker ut saker. Han är också en grubblare men låter oftast bli att säga något medans jag skriker ut det hela tiden.
Han gillar mig för den och vad jag är.
Men gillar mig inte tillräckligt och inte på rätt sätt.
26/6 Fredag
Ändringar sker så lätt
Har jobbat idag.
Varit helt okej.
Lägenheten är dock varm som ja jag vet inte vad.
När jag slutade jobbet såg jag att det fanns ett sms från "Rutger".
Läste det och svara och han svarade tillbaks och så höll det på.
Färden ner till gbg och hem tar ca 90min och vi smsa hela tiden.
Han ville typ gå ut på krogen med mig imorgon för jag sa att jag eventuellt skulle festa.
Som svar sa jag att det kanske inte var en sån bra idé för då hade jag bara försökt dra med honom hem hela tiden så antingen hade kvällen slutat att vi var tillsammans i min säng eller så hade den slutat med tårar för mig.
Han tyckte jag var smart, han hade inte tänkt så långt.
Fortsatte smsa. (Varför?)
Så sa han sen att han kanske skulle låta mig va, verkade som om det var jobbigt.
Och oj va AJ jag fick i hjärtat när jag läste det. Blev direkt så jävla rädd.
Vill inte förlora honom, vill träffa honom.
Så JÄVLA sorgligt.
Han skrev nästan under pappret där på att det är finito.
Och det hade egentligen varit det smartaste och bästa för mig?
Men jag sa att jag inte ville ha det så.
Men att vi kanske inte ska festa och dricka alkohol ihop, mer att umgås nyktra när vi kan kontrollera oss.
Men jag har ju en plan. En plan som går ut på att han ska ångra sig att han ska vilja ha mig, att jag ska kunna lura honom att gilla mig.
Jag är så jävla patetisk, är inte sån jag vill va.
Men det gör så ont.
Hela min kropp värker, mitt hjärta gör ont och jag känner mig bara tom.
Vet att jag gör det till stor del själv men han var min första riktiga.
Jag blev dumpad.
Jag var inte tillräcklig för honom...
Och det är väl klart att det gör ont?
25/6 Torsdag
Idag igen...
Vi lagade mat och såg film och bara va.
Kändes bra.
Synd att de inte alltid finns här.
Men men...
Varit så skönt dessa dagar med dom.
Har kunnat låta bli att fokusera på att jag känner att jag mår dåligt.
Nu har jag istället fokuserat på att ha haft roligt och trevligt.
Visst nu när jag blev själv igen så tänkte jag lite på "Rutger" eller gör det ju lite då och då men inte som det varit förr att jag verkligen vill höra av mig.
Men det är ju lite löjligt tittar ju på msn och ser att han är online. Öppnar ett chattfönster inter för att skriva något utan bara för att ha det öppet och kunna titta lite på honom.
Ja jag är cäl inte sådär vuxen och mogen som jag önskar att jag varit.
Men nu har vi inte hört av varandra sen i söndags...
Är ju inte lång tid alls egentligen. Gör lite ont att tänka på honom.
Men fasiken....
Det är bäst såhär.
Tråkigt nog.
Men en dag kommer jag hitta någon som tycker att det känns rätt med mig, hoppas det känns rätt för mig då också.
24/6 Onsdag
Liseberg
Köpte ett årskort så säg till min vänner så går jag igen och igen och igen :p
Hade en underbar dag med Kekke och Jenny.
Älskar att va i deras sällskap, gillar att vi har så roligt ihop, vi skrattar ikapp och pratat om de mest sjuka saker ibland.
Haha jag och Jenny pratade bland annat om... Nä vänta det ska ni alla inte få reda på... :P
Hoppas verkligen Jenny får sig ett jobb här i gbg nu så hon kommer hit till hösten, ska verkligen bli roligt isåfall =)
En av de bästa vänner som finns.
Kekke tar ett tag tills han kommer, inte för att han inte är upphetsad utan för att han ska plugga lite till ;)
Vi pratade om mycket och inget, prata om "Rutger" såklart. Måste få älta det lite till.
Men som Jenny frågade mig.
"-Var du kanske inte mer kär i kärleken Kristian?"
Och det kanske var så? Jag vet inte...
Lite att tänka på.
Eller att tänka på, bli arg och gå vidare.
Sluta va ledsen och tycka synd om mig.
Det är hans förlust.
Så men vilken underbar dag jag haft med Jenny och Kekke.
Är SÅ glad för att den blev av...
Ska ses imorgon kväll igen och laga mat och äta och umgås igen.
Hoppas Jenny stannar kvar tills på lördag förmiddag så att de båda kan hänga med på Queer :)
Ja vi får se iallafall.
Dagen idag får 4½ toast av 5 möjliga.
23/6 Tisdag
Måsarna anfaller mig.
Måsar har anfallit mig.
Har hänt när jag var liten också.
Är skit läskigt.
Måste man gå upp och kolla på fåglarna hela tiden och behöva oroa sig för att de ska få fnatt och anfalla en?
Någon som vet vem man ska kontakta för att få bort ohyran?
Hyresvärden?
De har väl säkert ungar måsjävlarna men de får la va smarta och lägga ägg där det inte är några människor..
Puckofåglar...
Kan föresten säga att "Rutger" läser inte min blogg så han kan inte se hur patetisk jag är men han vet sen innan.
Ska skriva ner något som jag skrev till en vän förut.
"Jag kommer dö annars...
Om du bara visste hur ont jag har i hjärtat.
Ren fysisk smärta i min bröstkorg.
Jag är ibland rädd att jag ska dö.
Att mitt hjärta kommer ge upp.
Var bara menat för en och nu är det använt..."
knulla skiten ur mig?
Jag önskar jag kunde ge min smärta till dig så du skulle förstå hur ont jag har.
Hade velat se hur dina ögon hade hanterat verkligheten ur min synvinkel.
Vill se hur din mun kröker sig ner när du tänker på mig för att du saknar mig, för att du saknar OSS.
Vill ge dig all min smärta.
Vill ge dig alla mina tankar.
Måste jag va den som mår dåligt?
Tror inte du mår dåligt alls.
Vill veta att du mår dåligt.
Vill att du ska gråta.
SAKNA MIG.
Jag hatar hur patetisk jag är.
Jag hatar att jag föll för dig.
Hatar att min verklighet ser ut som den gör.
Jag säger till dig att jag ångrar inte att vi hände, att jag aldrig har mått så bra som jag gjorde under den tid jag hade med dig.
Men jag kan inte låta bli att fundera på hur jag skulle må nu om jag aldrig hade träffat dig.
Hade jag mått så som jag gjorde då? Eller hade jag ändå gått vidare och varit glad igen?
Du kom in i mitt liv när jag behövde någon. När jag behövde känna mig älskad.
Du gav mig det, du gjorde så jag kände mig älskar, så jag kände mig önskad.
Ibland vill jag bara hitta någon, ta ett kort med mobilkameran när jag pussar på denna någon och skicka det till dig. Vill att du ska fatta vad du går miste om.
Jag gav dig mitt allt.
Jag vet att jag gjorde dig lycklig.
Och jag vet att du är för feg för att inse detta.
Ändå vill jag bara ha dig. Skulle ändå ha tagit tillbaks dig direkt om du ångrade dig.
Jag är patetisk, jag vet.
Men det är den jag är.
Fan fan fan...
Vill inte att VI ska va slut.
Jag borde inte ha skrivit detta. Jag borde bara ha låtit detta vara en tanke. Jag borde inte ha låtit det gå så långt.
Jag borde gå vidare, men det är så mycket enklare sagt än gjort.
Jag undrar hur länge livet ska knulla skiten ur mig bakifrån innan jag får någon njutning av det?
18/6 Torsdag
Gårdagens steg 090616
Lägger ner denna punkten för ja tycker jag går och går men den där jäkla stegmätaren hänger sig.
17/6 Onsdag
501
Kanske lite segt med tanke på hur länge jag haft bloggen men har inte alltid varit så bra på att uppdatera den.
Funderar på att skicka detta smset, vet inte om jag ska, vad tycker ni?
De tankar jag har som inte vill släppa taget.
De tankar som gör att jag tänker på dig hela tiden.
De tankar där jag hoppas att du ska ångra dig,
att du ska inse att du egentligen vill ha mig,
att du gillar mig.
Undrar vad det är jag måste göra för att slippa dessa tankar.
Känns fortfarande tungt.
Men det är väl bara att stå ut.
Någon gång borde det bli bättre.
Någon gång...
Så ska jag skicka detta?
Kanske gör det ikväll redan.
Känner mig lite patetisk men vill bara va ärlig med vad jag känner.
I did it for love
Gårdagens steg 090615
16/6 Tisdag
Ska börja va ärlig igen...
Ni få stadiga läsarskara som jag ändå är tacksam över.
Kul att se att det finns lite intresse för vad som händer i mitt liv.
Skriver väl mest här egentligen bara för att få ut mina tankar men också för att få respons och hjälp i mitt liv.
Alla behöver vi hjälp ibland och jag är medveten om att mitt behov är ibland kanske lite stort?
Läser en bok om en missbrukare nu och där sa de att man är så känslomässigt utvecklad som man var när man börja med droger...
Kan kanske förklara min utvecklning? Eller kanske inte alls...
För vad är min drog?
Är det mat eller är det kärlek och närhet?
En blandning av båda tror jag.
Kanske även att få bekräftelse? Det är nog lite av en drog för mig också.
Men så hur utvecklad är jag då?
Mat har jag alltid ätit och kärlek har varit en stor del av hela mitt liv.
Tror att det hade med min far att göra, min far och min sexualitet.
Utvecklades inte riktigt vidare känns det som efter det att jag började högstadiet.
Hatade att va annorlunde på högstadiet.
Bög och en pappa som hade tagit livet av sig.
Visst det var inte öppet om min läggning då men folk misstänkte och det skreks "BÖG" efter mig i korridoren när jag gick där.
Var värd på skolavslutningen när jag slutade nian och när jag gick upp på scenen hörde man hur en grupp människor på skolan skrek "BUUUU".
De gillade inte mig. Jag låtsades inget om det och fortsatte mitt värdskap och tjejen och jag som gjorde det funkade bra ihop och vi hade riktigt roligt.
Händer fortfarande när jag går ut i Lysekil att de som skrek bög efter mig på högstadiet säger
"Men är inte det den där bögen?"
Jag bryr mig dock inte, jag har aldrig sett vitsen med att börja tjafsa och säga emot, att ta fighten.
Kanske därför jag är lite av en ja-sägare och saknar ibland åsikt om saker?
Men nu börjar inlägget handla om annat än vad det var tänkt från början.
Men lite att läsa iallafall.
Det jag ville säga med detta inlägg är att det är dax för mig att va ärlig igen.
Ska börja med dagens vikt igen.
Kanske till vissas förtret då de inte tycker om den punkten men det ska bli en sporre för mig.
Hade slutat med de inläggen för att jag började gå upp i vikt igen, hände mycket i mitt liv och jag har ätit onyttigt och gjort saker som man inte ska. Så jag har gått upp i vikt, inte till den vikt jag var på innan men ändå.
Vill inte väga över 80kg.
Så nu kommer detta va som en sporre för mig, vill inte längre skämmas över min svacka, det är mänskligt.
Dax att återigen ta upp fighten mot kilona.
Gårdagens steg 090612
Dålig jag vet... Fan va lite jag går. Tyckte ändå jag tog mig en lång promenad igår.
Gårdagens steg 090610
Gårdagens steg 090609
11 078:-
Fikan med "Rutger"
Var verkligen idag så man kunde känna att vi båda ville mer. Var mycket att ta på varandra, lustna blickar och mycket trevligt.
Ville bara ta och hålla om honom i en kvart.
Jag låg med mitt huvud i hans knä och han kliade min hårbotten, han blev kliad på ryggen, han pilla på mina fötter, våra fingrar möttes som de gjorde innan och blickarna var överallt.
Undra om han tycker det är lika svårt som jag?
Undra om han tycker detta är enkelt och så som vi har det nu är det ultimata?
Vill bara ha tillbaks honom i min säng och hans arm runt mig när jag ska sova.
Patetiska jag kanske? Men gillar man någon så kan man inte riktigt hjälpa vad och hur man känner.
Att fylla 25
Har dock mycket blandade känslor angående hur jag ska göra nästa år.
Hade för första gången sen jag var liten grabb försökt anordna ett firande för mina vänner också, att samla lite vänner och ha trevligt på min födelsedag, har ju inte blivit firad sen jag var liten av vänner och kände att 25 är en bra ålder att starta det på igen.
Men var ju väldigt få som kom så det kändes lite sisådär.
Jag hade verkligen skit roligt med dem som kom, min bror Daniel, en gammalarbetskamrat från Bauhaus Uddevalla Lars, en gammal arbetskamrat från Skaftöhallen Sofie och Christina från PAS.
Vi hade verkligen en jätte trevlig kväll men det kändes på ett sätt snopet att de jag umgås med mer inte var där.
Blev glatt överaskad av de som jag inte hängde med så ofta ville verkligen komma och umgås. Det värmde...
Så jag och Christina ska ta oss en filmkväll imorgon innan hon överger Sverige för Norge över sommaren.
Fick en blombukett på bud från en gammal barndomskamrat som jag inte pratat med pålänge direkt och det värmde också. Vi var som barn bästa vänner och lekta "Lois & Clark" vi var båda Clark dock även om hon var tjej.
Fick annars på födelsedagen en fonduegryta av Lars och ett par hulkenkallingar av Christina.
Senare fick jag vin av Sofie.
På lördagen var jag och min bror på stan och kollade kostym åt honom, fikade lite, mötte upp Sofie och begav oss upp mot Skaftö efter det.
Väl där åt jag och stack sen in till Uddevalla och tittade på "Terminator: Salvation" den var bättre än jag trodde.
Sen bar det av hem till mor igen och att lägga sig, var så jäkla trött.
Upp tidigt på söndagen för att baka för släktkalaset vi skulle ha då.
På det kalaset fick jag mest pengar och så ett strykjärn.
Strykjärnet är snyggt iallafall ;) haha
Så det var mitt 25års firande.
Besvikelse, blandat med glädje och värme.
(och ja jag e bitter det får man va när man e gammal :P) haha
Gårdagens steg 090608
25år idag...
Tiden går fort när man har roligt eller vad är det man säger?
Telefonen ringde förut och jag ska visst få blommor levererade till mig.
Det har jag aldrig fått förut.
Undra vem de är ifrån?
Säkert mamma...
Brukar vara så :p haha
Men det är bra det med.
Bakade massa igår.
Så har massa kakor nu, ska baka en sista grej nu om ett litet tag.
Har kommit på att jag inte ska använda mig av plåten jag har i lägenheten för det blir så bränd botten på vissa kakor när man har den.. Får be gästerna att skrapa bort det brända sen :p haha
Ja herregud mycket ska man va med om innan håret ramlar av.
Eller fasiken det håller ju på med det.
Jaja.
Idag är det min dag, en dag som jag delar med många andra har jag märkt.
Men detta är alltid den dag då jag kravlade mig ur min mor.
Var så duktig tillochmed så jag kravlade ur redan 12.35 så egentligen har inte mitt nya levnadsår börjat än.
Men jaja, nu är det två månader kvar tills det var 25 år sedan jag döptes.
Döptes på mammas födelsedag så därför vet jag min dopdag.
Hoppas jag får lite trevligt folk som gästar mig senare.
Alltid trevligt med vänner.
Vet ju iallafall att min storebror Daniel kommer.
Ska bli mycket trevligt att ha honom här.
Borde väl snart dammsuga och så?
Köket gör jag sist då jag ska baka där men borde kanske sätta på ugnen och städa vardagsrummet och sovrummet?
Ja idag är det iallafall min födelsedag.
Ett år har gått sen senast och mycket har hänt i mitt liv medans jag reste på vägen mellan
24 och 25.
"Jag är rädd för att han kommer såra dig"
Det var det Kimmy sa till mig.
Vet inte hur sårad jag är.
Vet inte hur dåligt eller hur bra jag mår.
Är mycket tomhet.
Har gråtit två gånger bara.
Det känns så overkligt.
Men man kan inte bygga något själv om det är två som är inblandade.
Jag har vunnit en underbarvän men förlorat min första stora kärlek.
Hoppas på att han ska ångra sig, inse hur fin jag är.
Vi är ju fortfarande skitgulliga med varandra.
Sågs ju idag igen och drack kaffe nere vid havet.
Var verkligen trevligt. Men får hålla koll på mig då när jag tittar på hans läppar eller bara på honom så vill jag hoppa på honom, krama honom och pussa på honom, så som vi hade det.
Men det är no more.
Jag kommer inte känna hans armar kring mig när jag ska sova längre, jag kommer inte längre se på nån film och hålla honom i handen.
Det är så mycket fokus på vad jag inte kommer få mer, ska försöka fokusera mer på vad jag fortfarande har.
Har någon att prata med, någon att skratta med, någon som jag är oerhört trygg med och någon som ändå tar sig tid.
Jag ångrar iallafall inget.
Jag ångrar verkligen inte dig...
DU är alltid i en egen klass...
Hade det på känn och visste att det skulle komma.
Jobbigt var det ändå.
Men en sak är säker
DU är alltid i en egen klass.
Början på den sista...
På fredag fyller jag25 och blir därmed närmare 30 än 20.
Hur ska jag känna inför detta?
Tror inte jag bryr mig så mycket är ju som 14 i sinnet.
Men även om jag inte vill bry mig så tänker jag lite på det.
Vad har jag hunnit med?
Se på min lillebror, ett år yngre än mig, har fast arbete, bilägare, båtägare, efter tisdag är han husägare och så har han en son.
Vad har jag?
Vad har jag gjort med mitt liv?
Men alla är vi olika och det är väl så det ska va?
Veckan invigs på Skaftö och jobbar på bion ikväll sen bär det av hem till gbg igen så kommer jag tillbaks till Skaftö nästa helg.
Så vad sker i veckan?
Opereras på torsdag och så kalas på fredag.
Hade tänkt att ha lite fest och sånt men det verkar bara bli att jag bjuder på fika och bara tar det lugnt.
Vet ju inte hur fit for fight jag är efter operationen.
Men men...