ANNIKA
Ja vart ska jag börja om den underbara Ankan?
Hon kallas inte bara Ankan hon har även fått ett litet smeknam som lyder Knutte...
Det har inget att göra med hennes kropp hon är smal som bara den, det syftar mer på hennes efternamn.
Min historia med Annika började den dagen då vi var båda två år och träffades för första gången.
Hennes föräldrar skulle återigen gå tillbaks till jobbet och lämnade då Annika till min mamma som på den tiden var dagmamma.
Sen den dagen har vi varit vänner. Vi sprang runt nakna hemma hos mig och bygde båtar med hjälp av stolar i vardagsrummet. Vi åkte Bobby cars och slet ut skor. Vi gick på kalas och var de ständiga kompisarna... Vi kallade varandra för bror och syster.
När skolan sen börja så blev det lite så att hon hittade sin trio med tjejer att va med och jag hitade också andra kamrater, men vi var aldrig ovänner vad jag kan minnas. Började umgås mer på högstadiet igen och har fortsatt med det tills denna dag. Annika pluggar numera nere i Lund och är snart klar. Vad hon har pluggat vet jag inte riktigt, sånt glömmer jag alltid.
Men vi ser alltid till att nån gång på sommaren. Känner mig alltid välkommen hemma hos henne och jag tror att hon känner sig välkommen hem till mig.
Annika som person är ganska envis av sig, mer när hon var yngre, hon har växt ifrån det lite nu.
Annika är någon som jag aldrig kommer tappa kontakten med. Hon är UNDERBAR.
Avslutar med att säga detta, blir ingen bild denna gång då jag inte har nån på datorn.
Hon kallas inte bara Ankan hon har även fått ett litet smeknam som lyder Knutte...
Det har inget att göra med hennes kropp hon är smal som bara den, det syftar mer på hennes efternamn.
Min historia med Annika började den dagen då vi var båda två år och träffades för första gången.
Hennes föräldrar skulle återigen gå tillbaks till jobbet och lämnade då Annika till min mamma som på den tiden var dagmamma.
Sen den dagen har vi varit vänner. Vi sprang runt nakna hemma hos mig och bygde båtar med hjälp av stolar i vardagsrummet. Vi åkte Bobby cars och slet ut skor. Vi gick på kalas och var de ständiga kompisarna... Vi kallade varandra för bror och syster.
När skolan sen börja så blev det lite så att hon hittade sin trio med tjejer att va med och jag hitade också andra kamrater, men vi var aldrig ovänner vad jag kan minnas. Började umgås mer på högstadiet igen och har fortsatt med det tills denna dag. Annika pluggar numera nere i Lund och är snart klar. Vad hon har pluggat vet jag inte riktigt, sånt glömmer jag alltid.
Men vi ser alltid till att nån gång på sommaren. Känner mig alltid välkommen hemma hos henne och jag tror att hon känner sig välkommen hem till mig.
Annika som person är ganska envis av sig, mer när hon var yngre, hon har växt ifrån det lite nu.
Annika är någon som jag aldrig kommer tappa kontakten med. Hon är UNDERBAR.
Avslutar med att säga detta, blir ingen bild denna gång då jag inte har nån på datorn.
Annika är den syster jag aldrig haft, och jag älskar henne som en.
Kommentarer
Trackback