Sömnlös i GBG

Kunde inte somna igår kväll.
Låg i sängen och det kom en tår. Gör ju nämligen visst det ganska ofta för mig i sängen :p
Men ja e inte bitter :p
Det jobbiga var ju att det rann till örat och la sig där inne och skvallpa... hahaha
Får se det roliga i det hela iallafall.
Men ja iallafall, låg väll i sängen 30minuter sen hade jag inte ork för det där mer.
Gick upp och började skriva på min bok istället. Så nu har jag börjat. Ett UTKAST för första kapitlet har börjat ta form.
Ska försöka ta mig tid och jobba lite mer på det på söndag. Skönt att det är igång nu iallafall. Alla dessa ideér som jag haft i huvudet som jag nu ska försöka forma till något.
Ska bli en rolig och spännande resa.

Men hjälp mig bara, namnförslag till de olika karaktärerna, tjejen heter just nu i utkastet ... och det går ju inte för sig.. :p
Ge mig gärna namnförslag till tjejen.

Ska starta en ny blogg i en av karaktärernas namn också. Skulle kunna använda den sen om det skulle vara så att den någonsin blir släppt. PR is da shit :p

Nä nu dax att göra sig iordning för jobbet. äta frukost och så.
Sen är jag ledig en vecka tills nästa fredag. Ska försöka få upp allt i lägenheten då och sen skriva mera,

Kram kram.

Jag deppad?

En kompis som läst bloggen påpekade för mig att de flesta inlägg i min blogg handlar om hur deppig jag är och hur olycklig jag är över att inte ha hittat kärleken.

Vill säga till er alla att det inte är så. Jag är glad, jag är lycklig men mycket av det jag behöver skriva av mig är just när jag är deppad.
Känner oftast inget behov av att säga något när jag är glad.

Är väll lite EMO eller nått. Fast ska inte säga EMO vet inte riktigt vad det betyder. Men JA jag tycker synd om migsjälv då och då.
Kanske ett stort problem men jag är ledsen ibland, jag mår dåligt över att inte ha någon i mitt liv som väcker med på morgonen med att viska i mitt öra "jag älskar dig".

En jäkla obotlig romantiker är vad jag är och det är oftast på ont...

Under your spell?

If I love you or not I´m not really sure
but time will tell
but I miss you like I´ve never done before
I´m under your spell


But there´s one thing I still can not see
Yes I know it´s to late for me
But I want you to tell me why
or give me one more try...

Jag i "Sex and the City"?

Jag har kommit på en sak idag när jag jobbade.
Ja jag hade tråkigt och tänkte lite som vanligt.

I Sex and the city filmen säger typ Carrie att tjejer flyttar till New York för att hitta den stora kärleken.
Och jag tror mig vara en av de där "tjejerna", jag flyttade till Göteborg lite för att hitta den stora kärleken.
Just nu ser det mörkt ut lika mörkt ut som det gjorde i Luleå. Om nästan inte värre, uppe i Luleå hade jag hur många vänner som helst, här i gbg har jag inte lika många.

Jag flyttade hit för att hitta kärleken men som det känns just nu så vill jag inte tro på kärleken. Eller inte att den är för mig iallafall. Det är nog inte menat att alla ska bli älskade på det sättet.
Alla ska inte få uppleva hur det är att vakna med någon man älskar.
Och ju mer tiden går desto säkrare på att jag är en av dom blir jag.

24år...
24år och oskuld.
24år och aldrig haft ett förhållande ens.

Vad är det som säger att de kommande 24åren inte kommer vara likadana?

Ska sluta att tro på kärleken...
Jag som alltid varit dens största "fan" har tröttnat.
Den ger mig aldrig något.
Kanske det är så att det verkligen är något fel på mig?

Jaja ska inte klanka ner på mig mer nu men det är mina tankar och vad jag känner just nu, kärlek är inte min grej uppenbarligen.

Men tillbaks till Sex and the city, jag tror att jag är Charlotte men jag vill vara Samantha.

Skandal

Ja skandal att den skönsjungande Anna Bergendahl åker ur idol innan den hemska Johan Palm.
Små flickor i Sverige förstår inte tallang.


Här kommer hon med det första hon gjorde i Idol, en äkta stjärna.

Hoppas hon släpper ett album nästa år.

Freak?

Ja ni som läser denna blogg måste nog tro att jag är en freak men jag är nog lite av ett freak.
Känslorna går upp och ner som om jag vore en tonåring.
Men det är nog så jag är, antingen är allt jättebra eller så är det jättedåligt. Fast det har ju hänt att det bara är mellanbra så. hmm.
vet inte hur ja ska säga.
Döm mig inte för hårt bara när ni läser min blogg.
Det är tankar som jag behöver få ut. Tankar som jag behöver säga och se.

Jag vet att man inte ska tycka synd om sigsjälv men jag gör det okej?
Jag vet att jag borde gå till en psykolog men jag har inga cash för det.

Love for all


Förståelse

Jag börjar mer och mer få förståelse för att alkoholister blir alkoholister och att narkomaner blir narkomaner.

Allt verkar handla om att döva sina känslor och det förstår jag att människor vill göra.
Känslor är något både underbart och hemskt.

Själv är jag rejält sugen på att bli känslokall och inte ha några känslor.
Varför detta?
Tycker mest att den känslan jag får uppleva är ledsamhet och ensamhet, inga roliga känslor att känna titt som tätt.
Sorg har också varit en stor del av mitt liv kanske inte lika mycket längre men ändå.
Förstår att folk så som min far gjorde, bedövar sina känslor.
Ibland känns det som jag fått för mycket känslor jag känner för mycket och kan därför aldrig va.

Och att känna sig allmänt oälskad är ingen höjdare heller. Jag vet att jag har vänner, men inte direkt här där jag bor nu. Jag har ingen som vill kalla mig sin pojkvän och det är lite det som gör ondast, att jag är så oeftertracktad på marknaden så att jag blir den ständiga singeln.

Känns som om jag kommer vara den ständiga singeln. Mitt liv slutar med att jag kommer fortfarande vara singel och oskuld. Sittande i en lägenhet med en dator framför mig och typ tre hundar.

Allt jag önskar i julklapp denna jul är kärlek.
Kärlek som jag aldrig upplevt, kärlek som fyller min själ med den glädje som jag vet det finns plats för.

Det var så

Det var så som jag anade, men jag ska fasiken kämpa.
Eller kämpa och kämpa, jag ska iallafall inte sluta va.

Jag i ett nötskal...

Tror inte att alla skulle hålla med mig när jag ska säga detta, för många tycker inte att jag upplevs som det.
Men jag är en av världens mest osäkra människor.
Gillar ofta inte att prata i telefon med folk, speciellt de jag är intreserade av.

Men telefonfobi började i gymnasiet när jag "lärde känna" de coola kidsen.
När jag började umgås med dom så blev jag skraj för att ringa. Ville inte verka som den efterhängsna och jobbiga killen. Och sen har det suttit i.

Men jag lär mig, jag utvecklas och börjar mer och mer handskas med problemet.
Insåg att det började gå ut över andra saker, blev osäker när ja skulle ringa främlingar på företag och sånt.

Men allt grundar sig i att jag är så osäker.
Osäker på hur jag uppfattas.
Är jag jobbig? Underbar? Klängig? Kelig?
Jag är så skraj för att bli dömd till en plats utanför, en plats där jag inte får va med.

Ibland funderar jag på om jag är socialt efterbliven.
Jo allvarligt ibland funderar jag på det. Jag gick aldrig på dagis som barn, mamma hade dagbarn. Hade kanske egentligen varit bättre för mig att ha gått på dagis?

Känslor går fortfarande upp och ner numera. Ena stunden är jag världens lyckligaste och hoppar på moln medans jag ibland är nere och mår piss.

Undrar ibland om livet alltid kommer vara såhär.


Skulle du?

Skulle du dejta någon som var överviktig?

Om det var du och jag?

Om det var du och jag så skulle jag...

- kramat dig tills du somnat.
- väckt dig med en puss.
- legat sked hela natten.
- sagt "jag älskar dig" minst en gång per dag.
- gett dig en kram direkt vi sågs.
- hållt din hand.
- legat och myst i soffan till några filmer.
- smekt din kind.
- väckt dig med att klia dig på ryggen.
- smygit in i duschen och gett dig en kram.
- dragit mina fingrar i ditt hår.
- slingrat in mina ben med dina.
- kyssa din axel på morgonen.

och tillslut.

Om det hade varit du och jag så hade jag älskat dig med hela mitt hjärta.

Chalmersspex

Ja igår var jag och såg premiären på Chalmersspexet Veras uppsättning Wyat Earp.
Och vad tycket jag nu om denna?

Jag tyckte den var dålig.
Jag trodde att de skulle satsas mycket på sång som jag tyckte att BOB gjorde, men oj där hade jag fel.
Tjejerna som stod på scen var inga bra solister, men som kör och i stämsångerna funkade det bra.

Så vad gillade jag inte?
Historien kändes tunn.
Sången.
Ljudet.
Sångerna, man kände igen väldigt få melodier.
Roligare med killar som klär ut sig till tjejer än tjejer som klär ut sig till killar :p

Lulespexet hade väll en egen Doc Holliday i spexet Buffalo Bill och dessa var ganska lika från de olika spexen.

Spexet handlade om en bit mark som alla ville ha helt plöstligt, det var en bronsåder där eller nått.

Det ja störde mig på var också att ensemblen gjorde scenbytena och var då inte i karaktär, så en karaktär i spexet som hette "Dansar i tretakt" hade en välidgt särskild gångstil på scen men så såg man henne i scenbytena och det förstördes lite.

Stannade inte kvar på kalaset efteråt. Åkte hem såg en film och la mig, har jobbat idag och skulle upp tidigt så jag sket i kalaset. Och jag tror inte jag hade haft så kul.
Var så internt spexare emellan. Om jag hade haft en annan lulespexare där så kanske.
Jenny när du bor i gbg så får vi gå och representera lulespexet.

Men nu ska jag avsluta denna halvtaskiga rescension som inte säger något med en grej.

Så det bästa från spexet är den här sångraden.

"Människan är ett (simpelt) djur som slåss när hon blir sur"

Samma fast annorlunda

Har drömt mardröm inatt igen.
Den påminde mycket om mina andra mardrömmar.
Vad är det som är lika med dom då?
Jo jag kan aldrig skrika i mina drömmar, jag kan inte heller fly, jag ser alltid dåligt i mina drömmar dimmigt, och mina ögonlock är tunga.
Jag har lyckats skrika en gång när jag haft en sån här mardröm och den gången vaknade jag.
Inatt gick det inte lika bra.

Jag somnade in i min säng. Vaknade sen helt groggy på min arbetsplats, svårt att se och allt det där.
Kommer ihåg att jag tänkte att detta är en typisk dröm.
Jag var inne i kuren där jag står och så såg jag en skugga komma gående mot mig. Eller skugga och skugga en stor man med mörka kläder, inget ansikte, kan ha varit en kvinna också men nä det var en man.
Jag anade vad som skulle komma så jag stängde dörren för att han inte skulle komma in, men då jag visste att det inte skulle hjälpa något för dörren är svår att stänga och det inte fanns någon nyckel i dörren så han skulle komma in.
Jag tryckte upp mig mot väggen, han kommer in i båset. Han trycker ner mig över skrivbordet men så mitt ansikte är mot hans, Så börjar han kväva mig.
Kände verkligen hur luften gick ur mig, hur hårt han tryckte.
Jag tänkte på att ja skulle försöka skrika men det gick inte.
Då tänkte jag på att jag skulle vakna, tänkte det igen och igen.

Och så vaknade jag i min säng, kallsvettig och det hade bara gått en halvtimma sen jag hade lagt mig för att sova.

Varför drömmer jag dessa drömmar?
Det typiska att jag inte kan prata att det är som om nått sitter i halsen.

Jag tror mig kanske veta vad det beror på men vad tror du?

Tankar

Väldigt mycket tankar som irar runt i huvudet just nu.
Mycket att säga.
Mycket att tro.
Mycket jag vill göra.

Men jag orkar inte ta det här.
Ska ällta det lite till i huvudet.

Vitlök.

Har precis lagat mat och det luktar så mycket vitlök i lägenheten så det sticker i ögonen.

Yesterday...

... all my troubles seems so far away.
Nä inte sjunga, var ju inte det jag ville.

Var igår och dansade, tog tre pass, ballet, jazz och hiphop i den ordningen.
Kändes lite läskigt när jag stod där och väntade på att gå in i salen.
Det var ju faktiskt fem, sex år sen jag dansade på deta sättet senast.
Men sån tur var så var Johannes där och gav mig en stöttande kram. Blev inte lika läskigt då.

Baletten kändes faktiskt bra. Det är fortfarande lite som sitter i, var faktiskt väldigt roligt.
Tänk att det kan vara roligt att stå vid en stång och "sparka" ut med bena. Sträck på tårna.
Pointa, flexa ja baletten var bra och hon som höll i det var hjälpande men jag kan säga att jag känner mig fortfarande lite löjlig när jag står där med armarna ut i luften.

Sen hade vi jazzen. Faktiskt kvällens roligaste pass.
Var mer som en show där. Han som höll i det gick snabbt fram men det fastnade ändå ganska bra tycker jag.
Vi gjorde situps och armhävningar där också. Och jag insåg hur svag jag var på ett ställe. När man skulle gå långsamt ner mot golvet så släppte alla mina muskler och jag typ dunka i golvet. Började småskratta för mig själv och försökte sen igen. Nu är det bara att komma ihåg denna kombinationen, han sa att vi skulle köra den mer.

Sist Hip hop. Tror det var kvällens besvikelse tråkigt nog.
Fast det kan ju ha att göra med att jag var lite trött efter att ha haft två pass redan. Men iallafall denna var inte som jag trodde, var inte som när jag dansade street på gymnasiet. Killen som höll i det pratade engelska, vet inte vart han var ifrån men han fråga om jag var från sverige. Jag och mitt engelska utal alltså. Ständigt frågan om man kommer nånstanns från storbrittanien. haha

Efter danspassen så regnade det när jag skulle hem.
Tog spårvagnen till eketrägatan för att sen ta en liten promenad hem. Orkade inte stå och vänta 15minuter på en hållplats för att få en buss som tar mig till min gata. Men jag bor ju typ fyra hållplatser från eketrägatan så det blev att ta en liten promenad i regnet. Sen en varm dusch när jag kom hem och senare ett samtal.

Jag hade roligt igår.

Tack Johannes för att du gav mig tips, information och för att du är så jäkla trevlig.


Blåser

Föresten det blåser som bara den i gbg idag.
En grannes fönster gick sönder i blåsten förut.
Det är dumt med dessa gamla tunna fönster när det blåser.

Dansa

Ja det är mycket att säga oftast.
Har haft saker jag tänkt på hela helgen som jag velat skriva här men inte tagit mig tid att göra.
Och nu idag har jag glömt vad det var.

Ska iallafall gå och börja dansa idag. :)
Har bestämt mig nu.
Köper ett guldkort som gäller ett halvår för 4660kr.
Ja det är mycket pengar speciellt för någon som kanske inte har något jobb när januari kommer.
Men jag måste få göra något som jag tycker är roligt...

På nått sätt klarar jag mig.
Så måste gå och köpa ett par träningsbyxor innan, Kanske en tröja också? Får se vad det blir när ja kommer till sportoutlet som ligger här nästan runt knuten.

Känner mig redan stressad för dansen. Den börjar 17.45 om ja inte minns fel men det känns som dagen bara försvinner framför mig.
Har tvättat nu.
Aldrig att ja vill ta ett mitt på dagen pass igen. Det känns ju som dagen försvinner.
Usch.

Ser dystert ut med att hinna åka upp till luleå iår också :(
Vill verkligen.
Skulle varit så kul att få vara med den nya npg och prata och sen att träffa alla andra vänner.
Men jobbar mycket den veckan och det känns omöjligt att byta bort det.
TRÅKIGT....
:(

Får komma upp till våren och störa alla nån gång.

Nä nu ska ja göra annat. Men nu var det lite uppdaterat iallafall.

Så var det dax igen.

Ja nu var det dax att börja jobba igen. Har varit ledig i en vecka.
Jobbar nu fredag, lördag och söndag, sen är jag ledig igen tills på torsdag,
Jobbar torsdag, lördag och söndag nästa vecka.
Och på fredagen ska jag gå på Chalmersspexet Veras premiär.
Ska vara där i min killt och representera Lulespexet.
Ska bli väldigt roligt.
Synd att det inte kommar vara några andra lulespexare där men jag får stollt visa mina ben och hoppas på att det är trevligt folk...
Kommer dock inte åka till spexet i killt. Känns som det blir kallt då och dessutom är jag för ny i gbg för att göra något sådant :p haha
Nä kanske dricka upp tet nu och borsta tänderna, fixa håret och sen dra sig till jobbet.
Undra vad ja ska göra sen när ja kommer hem ikväll?
Se en film?

Vilken?
Någon som har tips?

Dansa?

Var och träffa Johannes på dansforum idag.

Pratade lite med personalen om vad som gällde och så.
Har ju inte dansat på det sättet på några år men jag är så suygen på att göra det igen.

Och ja kommer göra det.
Ska betala 4660kr för ett halvårsmedlemskap och då får jag dansa 7pass i veckan i ett halvt år.
Ska bli super roligt.
Så nu får Johannes göra som han sa och följa med mig nån gång så ja inte blir så ensam.

Ska bli super roligt att börja dansa igen. :)

2kg

Ja nu är det bara två kilo kvar tils jag kommer till min normala övervikt igen.
När jag flytta till göteborg var det sju men jag har gått ner fem.. jippie...
Mer ska bort men det kommer.

Repris?

Trodde ett tag igår att gårdagen skulle sluta som dagen innan.
Men nä det gjorde den inte.

Men hade svårt att somna igår också, men istället för tårar blev det tankar och fokuseringar kring positiva saker.

Johannes gav mig förslaget igår att ja borde börja ta kvällskurser i dans, och nu är jag riktigt sugen på det.
Vem vet från och med nästa vecka kanske jag börjar dansa lite igen?
Isåfall ska det bli jäkligt roligt.
Kommer nog ta ett tag att komma in i det igen, men det är rolig träning det där, jäkligt rolig träning :D

Gråt tills du sover...

Ja igår hände det...
Det jag vetat att jag länge har behövt.
Jag grät mig till sömns igår.

Det hela började egentligen när jag åkte hem från sthlm.
En timma från gbg, tog batteriet slut i min mp3 och när jag inte hade något att fördriva tiden med så började tankarna rulla.

Tänkte på vad som skulle hända om tåget krockade med något och jag var tvungen att ligga på sjukhus.
Vilka hade då besökt mig?
Min familj och nån enstaka vän, ingen som var kär i mig skulle besöka mig.
Jag har ingen som är kär i mig och det gjorde sig påminnt igen.
Sorgligt att ligga där på sjukhuset helt själv.

Tänk om jag skulle då varit med i en olycka där det slutar med att jag dör.
Jag hade dött oskuld, hade dött utan att ha upplevt den kärlek som kan vara mellan två människor.
Jag hade bara försvunnit utan att ha gett någon all den kärlek som jag har att ge.

Och igår kväll kom det över mig igen.
Har ofta dessa tankar faktiskt.
Igår kunde jag inte somna, hade svårt att få ro.

Tog då min kudde som jag brukar göra om jag har svårt att sova och kramade om den.
Då släppte helvetet lös.
Började hulka och tårarna bara rann nerför kinderna, drog upp mina ben, kramade kudden och låg i fosterställning.
Jag grät, lät och hulka.

När jag trodde det var över börja ja hulka igen.
Höll på så ett tag, tillslut slutade tårarna att rinna och den där känslan av trötthet som man får i kroppen efter att man har gråtit började infinna sig.

Strax efter det somnade jag in.

STHLM helg.

Har varit i sthlm några dagar.
Från fredagen till måndag.
Har bott hos
Anna.

Anna var så snäll och lät mig bo hos henne några dagar.
Var roligt att träffas igen.

Första dagen gick vi till systemet och köpt elite dricka och mat.
Hade som mål att gå ut på kvällen. Men efter det att vi hade ätit och åkt in till stan för att gå ut så stod det på dörren att det var inställt.
Tråkigt...
Vad gjorde vi då?
Vi valde att åka hem igen.
Anna skulle ju jobba dagen efter så det var lika bra.

Dagen efter sov jag bort typ. Sov sov sov och titta lite på tv. Sen kom Anna hem och vi gjorde oss iordning för att åka till Sara.

Sara och henne kille Ante hade födelsedagsfest.
Var super kul att träffa Sara igen, hon är så skön :)
Hos Sara träffa jag också Frida igen. Frida är en kompis till Sara som var uppe i Luleå och festade en gång.
Och tillslut hade vi Tossa också eller ska vi kanske kalla henne Helena?
Var jättekul att träffa henne igen och göra henne lite generad. Det är ju min grej det där. :p
Blev bara att vi var hemma hos Sara och Ante med kul hade vi =)

Dagen efter åkte jag och Anna till söder och fikade på Muffinsfabriken där Tossa jobbar.
Stora muffins som man verkligen blev mätt på. Rekomenderar er att typ bara köpa en och dela på det räcker långt.
Sen gick vi på stan och kolla runt och handla lite.

Så åkte vi hem och gjorde middag sen.

Dagen efter jobba Anna igen och då gick jag lite på stan och försökte lära mig lite och bara få lite koll på läget.
Och på kvällen gick jag och Anna ut och åt lite. För att jag sedan skulle åka hem till göteborg.


Tanken som slår mig varje gång jag är i Sthlm är om jag skulle trivas där?
Jag kan tänka mig att jag skulle göra det. Har ju ändå några vänner där. Fler där än vad jag har här i gbg men så blir jag osäker på om jag skulle trivas där ändå.
Det känns lite läskigt.
Jag känner mig inte säker i den staden ännu. Men det kanske kommer?
Endast framtiden kan säga hur det blir...