Vänner igen?

Har en kategori som heter vänner.
Ska börja ta upp den snart igen så förbered er på att det kommer kanske lite fint om er snart :D

KATARINA

Ja då har vi kommit till Katarinas tur av alla mina vänner...

Katarina är ju ett år äldre än mig och gick då i klassen över mig när vi lärde känna varandra. Jag och Katarina fann ett band på kyrkans barntimme där vi lekte och skojade med en tredje människa.
Det var där våran historia börja och vi hade kul med varandra, jag skulle sova över hos henne nån gång men jag backade ur i sista stund och morsan fick komma och hämta mig...

Sen blev det ju lite mindre roligt när jag skulle börja sexan för då försvann ju Katarina till högstadiet i Lysekil men vi hade tur, på torsdagarna om jag inte minns fel så var det nått slags öppet hus i folkets hus för ungdomarna på ön, och där fortsatte våran vänskap.

Efter då ett år tillslut fick jag joina henne på den "stora" skolan i Lysekil, hon gick 8c jag började 7c, va det ett tecken?
Direkt när jag kom dit började vi hänga på rasterna. Vi lurade i dom i hennes klass att vi var syskon. Fast bara halv... De trodde på oss med hull och hår, de tyckte till och med att man kunde se familjelikheter på oss. Efter ett tag bestämde vi oss för att berätta saningen för dom att vi inte var syskon och inte släkt på nått sätt som vi visste om. De vägrade att tro på oss... Utan trodde då att vi skojade med dom så fick fortsätta att vara syskon och det var ju roligt. Det var tack vare Katarina jag var på min första fest i klubbstugan men nykterist som man var då, jag tyckte jag var för ung, så höll jag mig nykter och det slutade med att jag tog hand om folk. Jag kommer ihåg att jag cyklade hem till mor när E hade däckat så jag skulle hem och hämta grejer så ja kunde göra kaffe...
Vi hade roligt dom där åren jag minns inte om vi var ovänner någon gång men det var vi säkert.. Jag hade/har en tendes att bli fjortis.
När Katarina började gymnsiet så började hon ju bara i skolan brevid så vi kunde fortfarande träffas och så men när jag skulle börja gymnasiet så stack jag min kos till Uddevalla och det var då vi tappa kontakten i stora mått.
När jag slutade gymnasiet gick Katarina i skola i våran svenska huvudstad och det visste jag inte något om då vi inte hade pratat på länge.

När hon kom tillbaks till ön efter några år så stötte vi på varandra igen på nått vänster och började återuppta den vänskapen vi hade, vi började gymma tillsammans och hängde nästan varje dag. Det var hos henne jag var när mitt jobb ringde och påminde mig att jag skulle jobba så det var bara snällt att vända om för att hinna till jobbet, det var hos henne som jag fick smaka rökt ål och dricka grogg.
Ja började bråka med henne ett tag för jag tyckte att hon velade för mycket med en grabb som om ja inte minns fel, hon egentligen inte ville ha men då blev det lite spänt för jag var en idiot och sa dumma saker.
Men sån tur är så är inte Katarina sur på en för en längre tid. Eller inte då iallafall.

Vi festade, ja det gjorde vi och vi hade skit kul. Katarina är också hon en underbar människa som man kan hitta på mycket bus och skoj med. Har visst även hånglat med henne men det minns jag inte...

Nu är Katarina återigen tillbaks i sthlm och bor där med sin pojkvän Emil som jag aldrig träffat och då inte har nån åsikt om men han är säkert rolig...
Hoppas på att åka och hälsa på henne nån gång och se den stora staden.

Hur ska Katarinas slutord lyda???

Inna Katarina var ditt namn, ett tag var du Inna
Ett tag var du Katarina, du var alltid halv rysk,
men inte för det kysk.
Du är skoj och rolig, hoppas du tycker det är troligt.
Det ja skriver om dig är min åsikt,
Du är:
Mysig
Varm
Festlig
Vi har lite liknande bakgrund och det kanske gör oss då till halvsyskon?
Du är SUPER iallafall.

ANNIKA

Ja vart ska jag börja om den underbara Ankan?
Hon kallas inte bara Ankan hon har även fått ett litet smeknam som lyder Knutte...
Det har inget att göra med hennes kropp hon är smal som bara den, det syftar mer på hennes efternamn.

Min historia med Annika började den dagen då vi var båda två år och träffades för första gången.
Hennes föräldrar skulle återigen gå tillbaks till jobbet och lämnade då Annika till min mamma som på den tiden var dagmamma.
Sen den dagen har vi varit vänner. Vi sprang runt nakna hemma hos mig och bygde båtar med hjälp av stolar i vardagsrummet. Vi åkte Bobby cars och slet ut skor. Vi gick på kalas och var de ständiga kompisarna... Vi kallade varandra för bror och syster.

När skolan sen börja så blev det lite så att hon hittade sin trio med tjejer att va med och jag hitade också andra kamrater, men vi var aldrig ovänner vad jag kan minnas. Började umgås mer på högstadiet igen och har fortsatt med det tills denna dag. Annika pluggar numera nere i Lund och är snart klar. Vad hon har pluggat vet jag inte riktigt, sånt glömmer jag alltid.

Men vi ser alltid till att nån gång på sommaren. Känner mig alltid välkommen hemma hos henne och jag tror att hon känner sig välkommen hem till mig.

Annika som person är ganska envis av sig, mer när hon var yngre, hon har växt ifrån det lite nu.
Annika är någon som jag aldrig kommer tappa kontakten med. Hon är UNDERBAR.

Avslutar med att säga detta, blir ingen bild denna gång då jag inte har nån på datorn.

Annika är den syster jag aldrig haft, och jag älskar henne som en.

ANNA

Vi börjar med att skriva om Anna a.k.a Fiskarflickan.

Vi har känt varandra sen barnsben och det hela började med att hon drog mig i håret. Sen efter den dagen var vi de bästa vänner. Vi hittade varandra vid lågstadiet, mellanstadiet någonstans och höll sen ihop.
Vi besökte varandras hem och våra bröder var lika gamla och de var också vänner.

När högstadiet börja så gick vi fortfarande i samma klass. Tur var det då tyskan börja och Anna kunde man alltid lita på som den duktiga eleven.. :D
Vi hade våra tonårsbråk med varandra också. Var kanske mest jag dock som blev fjortis och vägrade att prata med henne på flera dagar ibland nån vecka.
Vad skulle jag gjort under de tre åren utan henne? Ja det kan man fråga sig...
Sen var det då "äntligen" dax för oss att gå isär. Anna började plugga i strömstad och flytta dit medans jag började plugga i Uddevalla.
Men vi hade ändå fortsatt bra kontakt med varandra. Det var med henne jag pratade upp alla pengar på mobilen och det var hon som gjorde så jag fick stora bonusar när jag återigen laddade på...
Anna besökte mig i Uddevalla lite då och då, vi titta på film hade ansikts mask och bara snackade nätterna ut. Det var tider det. Jag var lite sämre vän då jag aldrig besökte henne i strömstad. Ville göra det och tänkte ja skulle göra det men tummen satt väll för högt upp i arslet.

Efter gymnasiet hade vi bra kontakt i ungefär ett år. När ja åkte till London skrev jag brev til henne. Och ja fick brev från när hon var till sjöss. Tyvärr blev det lite fel sen när hon började plugga i Kalmar vi tappade kontakten och ja tror nog båda tyckte det var den andres fel. Och fjortis som jag var och fortfarande är i stor mån bråkade lite med henne över sms.. Men nu känns det ganska bra mellan oss ändå. Vi pratar lite på msn och vi läser varandras bloggar. Det känns bra...
Längtar efter att få träffa henne igen och hoppas på att det ska va som förr, lite äldre och förhoppningsvis lite smartare eller kanske dummare... Vi skulle ha träffats i vintras för att besöka en gemensam kompis som fått en jätte söt dotter men tråkigt nog kunde inte Anna då.. Men vi har mer tid på oss.

Hur ska jag beskriva Anna?
En sol, en sol som alla andra solar har en fläck.
Väldigt lik mig men ändå inte.
Underbar...
Hon har skenet att alltid va glad men när vi var på vår topp kunde hon säga allt till mig, om hon var ledsen visste hon att hon kunde ringa mig. Vi hade i stort sett inga hemlisar för varandra tillslut...

Jo jag slutar väll med att skriva såhär om Anna ( kommer kanske en uppdatering senare)

"Anna är en prinsessa som har kysst många grodor."


Vänner...

Vad jag skrev om igår om en följetong är att jag ska försöka skriva ett inlägg om varje kompis jag har nån gång i veckan. Så alltså idag skriver jag kanske om dig och imorgon eller nästa vecka skriver jag om någon annan.
Får se hur jag kommer lyckas med detta. Men ni kommer bli nämda tillslut...