KATARINA
Ja då har vi kommit till Katarinas tur av alla mina vänner...
Katarina är ju ett år äldre än mig och gick då i klassen över mig när vi lärde känna varandra. Jag och Katarina fann ett band på kyrkans barntimme där vi lekte och skojade med en tredje människa.
Det var där våran historia börja och vi hade kul med varandra, jag skulle sova över hos henne nån gång men jag backade ur i sista stund och morsan fick komma och hämta mig...
Sen blev det ju lite mindre roligt när jag skulle börja sexan för då försvann ju Katarina till högstadiet i Lysekil men vi hade tur, på torsdagarna om jag inte minns fel så var det nått slags öppet hus i folkets hus för ungdomarna på ön, och där fortsatte våran vänskap.
Efter då ett år tillslut fick jag joina henne på den "stora" skolan i Lysekil, hon gick 8c jag började 7c, va det ett tecken?
Direkt när jag kom dit började vi hänga på rasterna. Vi lurade i dom i hennes klass att vi var syskon. Fast bara halv... De trodde på oss med hull och hår, de tyckte till och med att man kunde se familjelikheter på oss. Efter ett tag bestämde vi oss för att berätta saningen för dom att vi inte var syskon och inte släkt på nått sätt som vi visste om. De vägrade att tro på oss... Utan trodde då att vi skojade med dom så fick fortsätta att vara syskon och det var ju roligt. Det var tack vare Katarina jag var på min första fest i klubbstugan men nykterist som man var då, jag tyckte jag var för ung, så höll jag mig nykter och det slutade med att jag tog hand om folk. Jag kommer ihåg att jag cyklade hem till mor när E hade däckat så jag skulle hem och hämta grejer så ja kunde göra kaffe...
Vi hade roligt dom där åren jag minns inte om vi var ovänner någon gång men det var vi säkert.. Jag hade/har en tendes att bli fjortis.
När Katarina började gymnsiet så började hon ju bara i skolan brevid så vi kunde fortfarande träffas och så men när jag skulle börja gymnasiet så stack jag min kos till Uddevalla och det var då vi tappa kontakten i stora mått.
När jag slutade gymnasiet gick Katarina i skola i våran svenska huvudstad och det visste jag inte något om då vi inte hade pratat på länge.
När hon kom tillbaks till ön efter några år så stötte vi på varandra igen på nått vänster och började återuppta den vänskapen vi hade, vi började gymma tillsammans och hängde nästan varje dag. Det var hos henne jag var när mitt jobb ringde och påminde mig att jag skulle jobba så det var bara snällt att vända om för att hinna till jobbet, det var hos henne som jag fick smaka rökt ål och dricka grogg.
Ja började bråka med henne ett tag för jag tyckte att hon velade för mycket med en grabb som om ja inte minns fel, hon egentligen inte ville ha men då blev det lite spänt för jag var en idiot och sa dumma saker.
Men sån tur är så är inte Katarina sur på en för en längre tid. Eller inte då iallafall.
Vi festade, ja det gjorde vi och vi hade skit kul. Katarina är också hon en underbar människa som man kan hitta på mycket bus och skoj med. Har visst även hånglat med henne men det minns jag inte...
Nu är Katarina återigen tillbaks i sthlm och bor där med sin pojkvän Emil som jag aldrig träffat och då inte har nån åsikt om men han är säkert rolig...
Hoppas på att åka och hälsa på henne nån gång och se den stora staden.
Hur ska Katarinas slutord lyda???
Katarina är ju ett år äldre än mig och gick då i klassen över mig när vi lärde känna varandra. Jag och Katarina fann ett band på kyrkans barntimme där vi lekte och skojade med en tredje människa.
Det var där våran historia börja och vi hade kul med varandra, jag skulle sova över hos henne nån gång men jag backade ur i sista stund och morsan fick komma och hämta mig...
Sen blev det ju lite mindre roligt när jag skulle börja sexan för då försvann ju Katarina till högstadiet i Lysekil men vi hade tur, på torsdagarna om jag inte minns fel så var det nått slags öppet hus i folkets hus för ungdomarna på ön, och där fortsatte våran vänskap.
Efter då ett år tillslut fick jag joina henne på den "stora" skolan i Lysekil, hon gick 8c jag började 7c, va det ett tecken?
Direkt när jag kom dit började vi hänga på rasterna. Vi lurade i dom i hennes klass att vi var syskon. Fast bara halv... De trodde på oss med hull och hår, de tyckte till och med att man kunde se familjelikheter på oss. Efter ett tag bestämde vi oss för att berätta saningen för dom att vi inte var syskon och inte släkt på nått sätt som vi visste om. De vägrade att tro på oss... Utan trodde då att vi skojade med dom så fick fortsätta att vara syskon och det var ju roligt. Det var tack vare Katarina jag var på min första fest i klubbstugan men nykterist som man var då, jag tyckte jag var för ung, så höll jag mig nykter och det slutade med att jag tog hand om folk. Jag kommer ihåg att jag cyklade hem till mor när E hade däckat så jag skulle hem och hämta grejer så ja kunde göra kaffe...
Vi hade roligt dom där åren jag minns inte om vi var ovänner någon gång men det var vi säkert.. Jag hade/har en tendes att bli fjortis.
När Katarina började gymnsiet så började hon ju bara i skolan brevid så vi kunde fortfarande träffas och så men när jag skulle börja gymnasiet så stack jag min kos till Uddevalla och det var då vi tappa kontakten i stora mått.
När jag slutade gymnasiet gick Katarina i skola i våran svenska huvudstad och det visste jag inte något om då vi inte hade pratat på länge.
När hon kom tillbaks till ön efter några år så stötte vi på varandra igen på nått vänster och började återuppta den vänskapen vi hade, vi började gymma tillsammans och hängde nästan varje dag. Det var hos henne jag var när mitt jobb ringde och påminde mig att jag skulle jobba så det var bara snällt att vända om för att hinna till jobbet, det var hos henne som jag fick smaka rökt ål och dricka grogg.
Ja började bråka med henne ett tag för jag tyckte att hon velade för mycket med en grabb som om ja inte minns fel, hon egentligen inte ville ha men då blev det lite spänt för jag var en idiot och sa dumma saker.
Men sån tur är så är inte Katarina sur på en för en längre tid. Eller inte då iallafall.
Vi festade, ja det gjorde vi och vi hade skit kul. Katarina är också hon en underbar människa som man kan hitta på mycket bus och skoj med. Har visst även hånglat med henne men det minns jag inte...
Nu är Katarina återigen tillbaks i sthlm och bor där med sin pojkvän Emil som jag aldrig träffat och då inte har nån åsikt om men han är säkert rolig...
Hoppas på att åka och hälsa på henne nån gång och se den stora staden.
Hur ska Katarinas slutord lyda???
Inna Katarina var ditt namn, ett tag var du Inna
Ett tag var du Katarina, du var alltid halv rysk,
men inte för det kysk.
Du är skoj och rolig, hoppas du tycker det är troligt.
Det ja skriver om dig är min åsikt,
Du är:
Mysig
Varm
Festlig
Vi har lite liknande bakgrund och det kanske gör oss då till halvsyskon?
Du är SUPER iallafall.
Ett tag var du Katarina, du var alltid halv rysk,
men inte för det kysk.
Du är skoj och rolig, hoppas du tycker det är troligt.
Det ja skriver om dig är min åsikt,
Du är:
Mysig
Varm
Festlig
Vi har lite liknande bakgrund och det kanske gör oss då till halvsyskon?
Du är SUPER iallafall.
Kommentarer
Postat av: Katarina
TACK VAD DU ÄR GULLIG, JAG SAKNAR DIG... DU FÅR KOMMA OCH HÄLSA PÅ OSS I VÅRT NYA HUS. KRAM KRAM KRAM
Postat av: Juonap
Nice site, welcome to my
Trackback