Kristian

Citatet kommer från "Cruel Intentions" eller "En Djävulsk Romans" som den hette på svenska.

Hade ett samtal med min vän som jag varit(/är?) intresserad av igår.

Känns tomt på något sätt i mig.
Hade önskat att det skulle va "enklare" med bögar.

Så jäkla mycket tankar som far i mig nu.

"Varför duger inte jag?"
"Kommer vi kunna umgås nu utan att jag blir ledsen?"
"Vill jag verkligen veta varför han inte känner som jag?"

Det e några av tankarna som far i mitt huvud.
Ska fira nyår hos honom med hans vänner.
Kommer det va weird?

Kommer jag göra som jag alltid gjort?
Ignorera honom och prata med andra istället för honom?
Så jag brukat göra.
Men vill inte förlora honom ur mitt liv. Hans vänskap betyder så mycket.

Vi är lika på så många sätt. Liknande erfarenheter och tankegångar.

Vill inte se mig som ett offer men just nu gör jag nog det lite.
Ska ta av mig offerkoftan sen.
Jag lovar men just nu är jag bara så trött på att det allt för ofta bara är motgångar i mitt liv.