Kristian

Jag har en vän.
En vän som varje höst mår väldigt dåligt varje höst för att det blir mörkare.
Denna vän känner att det är jättejobbigt och att det vid dessa tillfällen är svårt att se ljuset i tunneln.

Jag funderar på om jag är likadan fast tvärtom.
Nu börjar det närma sig våren och det blir ljusare utomhus.
Men just nu är jag inne i en väldigt jobbig period. Jag går runt och är konstant trött.
Blir oerhört fort trött på människor och känner mig ensam.
Jag finner tröst i deppmusik och vetskapen om att det blir väll bättre sen.
Men just nu är det jobbigt.
Vill inte känna på detta viset vill vara den roliga som folk förväntar sig och jag är väll kanske det utåt så ofta jag kan.
Men de gånger jag gör det blir jag sen väldigt tom på kvällen när jag e själv för att jag har dumpat det på någon annan.

Fasiken känns som ja bablar på.
Jag är bara inne i en tråkig och jobbig period nu punkt slut.