Förståelse

Jag börjar mer och mer få förståelse för att alkoholister blir alkoholister och att narkomaner blir narkomaner.

Allt verkar handla om att döva sina känslor och det förstår jag att människor vill göra.
Känslor är något både underbart och hemskt.

Själv är jag rejält sugen på att bli känslokall och inte ha några känslor.
Varför detta?
Tycker mest att den känslan jag får uppleva är ledsamhet och ensamhet, inga roliga känslor att känna titt som tätt.
Sorg har också varit en stor del av mitt liv kanske inte lika mycket längre men ändå.
Förstår att folk så som min far gjorde, bedövar sina känslor.
Ibland känns det som jag fått för mycket känslor jag känner för mycket och kan därför aldrig va.

Och att känna sig allmänt oälskad är ingen höjdare heller. Jag vet att jag har vänner, men inte direkt här där jag bor nu. Jag har ingen som vill kalla mig sin pojkvän och det är lite det som gör ondast, att jag är så oeftertracktad på marknaden så att jag blir den ständiga singeln.

Känns som om jag kommer vara den ständiga singeln. Mitt liv slutar med att jag kommer fortfarande vara singel och oskuld. Sittande i en lägenhet med en dator framför mig och typ tre hundar.

Allt jag önskar i julklapp denna jul är kärlek.
Kärlek som jag aldrig upplevt, kärlek som fyller min själ med den glädje som jag vet det finns plats för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback