Kristian

Ja vad är det som händer?
Jag har träffat någon och borde väl då ha något att skriva här varje dag?
Hur mycket jag gillar honom och vad det är som händer?

Har velat sätta mig ner och skriva men ron infinner sig inte, egentligen gör den det inte nu heller, jättefint väder ute och jag sitter här och skriver blogg nu?
Ja men whatever...
Just nu idag har jag ingen att umgås med idag och ja jag borde kanske sätta mig ute med en bok och läsa men nä jag vill inte.
Vill inte mycket nu...
Arbetslösheten har väl gripit tag i mig helt?
Men ska ta mig ur detta och göra saker ändå.

Gick ju faktiskt upp och sprang lite i morse. Tror dock inte jag gör om det, spydde nästan ju... Kondisen är uppenbarligen inte den bästa.

Enligt vissa vänner är mitt liv lite som en film just nu.
Jag vet inte själv om jag skulle klassa livet som en film men vad det är som gjort att mitt liv verkar vara en film var ju att HAN sov över i fredags igen.
Vad är det med detta som gör att jag lever en film?
Vänta så ska ni få höra.
Vaknade mitt i natten av att han var på toa, när jag hörde han öppna toadörren gick jag upp ur sängen och mötte honom med en varm kram.
Så satte jag på "only you" med Joshua Radin på mobilen och så stod vi där i mitt sovrum och dansa tryckare.
Var så mysigt...
Vi har det fint han och jag.

Men verkar inte som det kommer bli vi tråkigt nog.
Vi gillar varandra väldigt mycket, kramas mycket, myser, håller händerna och ja kysser varandra med passion och värme.
Varför blir det inte vi då?
Jo jag kunde ju räknat ut det från början.
Att dejta någon som inte är öppen är inte så lätt.
Vi har pratat om det och har varit ärliga mot varandra.
Han är inte beredd att prioritera mig och "oss", han har sitt liv och är inte redo att ta det steget som det är att komma ut.

Så vi är väl båda införstådda i det hela men det är så synd för vi har det så bra, vi har passionen, vi har attraktionen för varandra.
Vi kommer fortsätta att träffas men som det ser ut nu kommer det inte bli pojkvänner av oss.
Tråkigt.
Men är så glad för att jag ändå träffat honom. En sån jäkla fin kille trodde jag inte att man kunde träffa på krogen, att det kunde kännas så rätt med någon, att någon kunde tycka att jag var så snygg.
Detta var precis vad jag behövde i mitt liv nu. Bara få det bekräftat att jag är älskvärd.
Mycket enklare nu att se det själv. Mycket enklare att förstå att jag är så jäkla fin oavsett om det nu blir han och jag.
Han har visat mig vem jag är, eller det har han inte gjort men han har hjälpt mig att se mig.

Kommer kyssa på honom ett tag till, men sen blir det kanske att släppa taget? Eller så kanske han ändrar sig?
Men ja vi har det bra nu som det är.
Ska inte förstöra det genom för mycket ältande och så.
Jag mår bra och det är huvudsaken, eller ja tror att han också mår bra och det är jäkligt fint.