Förvirrad
Jag är förvirrad.
Gick ner och tvätta idag och helt plötsligt fick jag besök från en granne.
Jag hade tagit hennes tvätttid.
Var helt hundra på att det var 27/8 idag...
Så missade min tvätttid igår visst.
Men fick tvättat det jag behövde ändå. Maskinerna var ju klara när hon kom är ju alltid nere och börjar typ en timma innan det egentligen börjar.
Det var en ung och trevlig tjej så det var okej, inga sura miner, borde bjudit över henne på kaffe eller nått.
Kändes nästan som vän material.
Är snart påväg hem till mamma.
Har inte träffat min grabb på hela veckan :`( känns piss.
Kärlek är inte så bra som jag trodde.
Är kanske lite så också som de sa i Sex and the city tror jag nått i stil med.
"Var aldrig den som älskar mer utan låt den andra älska dig mer än vad du älskar honom."
Jag har inte lyssnat på det och tror att jag är den som älskar mest och därfår får mest ont av att va ifrån varandra också?
Nästa vecka hoppas jag på att få träffa honom så vi kan snacka.
Visst han har haft skolstart denna veckan men ändå...
Om du älskar någon tar du dig väl lite tid i veckan iallafall och träffar denna någon?
Att va arbetslös hjälper ju inte heller, om jag också hade haft något annat i mitt liv hade jag kanske inte kännt såhär?
Men han är allt jag har känns det som och när vi är ifrån varandra gör det ont.
E jag en stalker eller vadå?
Tur att jag har min inneboende Jenny iallafall, om jag inte hade haft henne hade jag nog deppat ihop totalt. Att va själv är inte min grej, hon kommer då alltid hem på eftermiddagarna/kvällarna och även om hon inte är på bushumör och kanske är trött efter jobbet så är det skit trevligt att ha henne här.
Jag hoppas min grabb inser vad han har innan det är försent för jag kommer inte alltid stå där vid sidan och se allt och alla andra gå före mig.
Det har jag redan gjort sen vi träffades och jag trodde i min naivitet att det skulle bli bättre när vi blev pojkvänner.
Det är bättre ibland...
Jag önskar att livet vore enkelt.
Fast då hade jag säkert klagat på att det var för enkelt.
Det är inte ditt fel. Det är mitt.
Jag sabbar alltid det som är bra...
Gick ner och tvätta idag och helt plötsligt fick jag besök från en granne.
Jag hade tagit hennes tvätttid.
Var helt hundra på att det var 27/8 idag...
Så missade min tvätttid igår visst.
Men fick tvättat det jag behövde ändå. Maskinerna var ju klara när hon kom är ju alltid nere och börjar typ en timma innan det egentligen börjar.
Det var en ung och trevlig tjej så det var okej, inga sura miner, borde bjudit över henne på kaffe eller nått.
Kändes nästan som vän material.
Är snart påväg hem till mamma.
Har inte träffat min grabb på hela veckan :`( känns piss.
Kärlek är inte så bra som jag trodde.
Är kanske lite så också som de sa i Sex and the city tror jag nått i stil med.
"Var aldrig den som älskar mer utan låt den andra älska dig mer än vad du älskar honom."
Jag har inte lyssnat på det och tror att jag är den som älskar mest och därfår får mest ont av att va ifrån varandra också?
Nästa vecka hoppas jag på att få träffa honom så vi kan snacka.
Visst han har haft skolstart denna veckan men ändå...
Om du älskar någon tar du dig väl lite tid i veckan iallafall och träffar denna någon?
Att va arbetslös hjälper ju inte heller, om jag också hade haft något annat i mitt liv hade jag kanske inte kännt såhär?
Men han är allt jag har känns det som och när vi är ifrån varandra gör det ont.
E jag en stalker eller vadå?
Tur att jag har min inneboende Jenny iallafall, om jag inte hade haft henne hade jag nog deppat ihop totalt. Att va själv är inte min grej, hon kommer då alltid hem på eftermiddagarna/kvällarna och även om hon inte är på bushumör och kanske är trött efter jobbet så är det skit trevligt att ha henne här.
Jag hoppas min grabb inser vad han har innan det är försent för jag kommer inte alltid stå där vid sidan och se allt och alla andra gå före mig.
Det har jag redan gjort sen vi träffades och jag trodde i min naivitet att det skulle bli bättre när vi blev pojkvänner.
Det är bättre ibland...
Jag önskar att livet vore enkelt.
Fast då hade jag säkert klagat på att det var för enkelt.
Det är inte ditt fel. Det är mitt.
Jag sabbar alltid det som är bra...
Kommentarer
Trackback