Kommer jag någonsin?

Ja det frågar jag mig...
Mina närmaste vänner i mitt liv har alltid varit tjejer.
Vet inte om jag kan bli sån vän med en kille, vill jättegärna bli det, men osäker på hur jag ska va runt killar.
Har alltid varit det sen jag var liten. Aldrig haft några killkompisar direkt.
Kanske för att jag då hoppas på att det ska bli mer än vänskap och då kan jag inte längre prata, kan inte längre vara Kristian?
Vill fråga hur är man bra kompisar som två killar?
Fast det är ju samma sak som den vänskapen jag har med tjejer. Måste bara intala mig att det är så.
Behöver inte bli intresserad av varje kille jag träffar.
Det är inget fel med att "bara" va vänner.
Men vänner ska betyda nått också.
Vänner är dem som jag vill öppna mig för.
Vill du va min vän?
Är du min vän?
Vet du vem jag är?
Några av er vet, några av er tror er veta, några vet nog inte alls.
Bara ett tips, tro inte för mycket utan jobba istället på det.



Och ja jag har gråtit ikväll. Okej.
Man måste få göra det ibland och jag gjorde det nu ikväll.
Var saker som jag behövde skriva av mig och få ur mig.
Men nu är det mycket bättre igen.
Ett bra gråt kan ibland lossa väldigt mycket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback