Kristian

Jag är faktiskt väldigt rädd för att jag jagar bort någon ur mitt liv just nu.

Är verkligen inte min mening och detta inlägget kanske gör att jag gör det mer?
Men vill bara skriva av mig om min rädsla.

Rädslan har mycket att göra med min osäkerhet.
Osäkerhet på att folk omkring mig kan gilla mig för den jag är.
Vet att det är jättedumt att tänka så och jag jobbar på det.
Har börjat säga mitt mantra till mig varje gång jag går förbi en spegel,

"Jag är fin som jag är, jag är värd att älskad och jag älskar dig Kristian."

Men vad vill jag egentligen säga med detta inlägget då?
Att min mening verkligen inte är att "skrämma" bort dig eller jaga bort dig.
Vet att min "ärlighet" inte är så bra alltid för att det skrämmer folk.
Men du ska veta att jag är så tacksam för att du hjälper mig.
Och jag hoppas verkligen inte att jag förstör vår vänksap, tycker bara att den kan bli starkare med tiden.
Vill känna att jag inte ska behöva va orolig över att säga fel saker.

Och att skriva detta är väll ett sätt att komma över mina rädslor? Eller jag vet inte. Att erkänna att man är rädd för något är väll ett sätt att övervinna den?

Så låt oss bara va ärliga även om det är obekvämt. Bättre att ha det så i längden.