Kristian

Just nu pågår det ett krig inombords.
Mellan min goda sida och den onda sidan.

Den onda sidan väckte mig 5 imorse och ville att jag skulle gråta, den ville att jag skulle gå till min vän som låg på soffan, be honom krama mig och att jag skulle gråta en skvätt.
Gjorde det inte, vill inte visa mig svag, vill inte va för klängig som jag redan känner att jag är.




Ville inte gråta heller för anställningsintervjun idag.
Men det blir svårt idag tror jag.
Den "onda" sidan är stark idag, väldigt stark och det känns inte sådär superbra. Men bara att gå till intervjun och va glad och positiv, trevlig och rar.
Ska fokusera på det positiva i livet men det känns som jag just nu bara trycker undan det som är dåligt och så kommer det sen över mig med full kraft.

Har kommit på att jag blev sårad igår också.
Min vän som sov över igår sa något i stil med att han trodde jag var en sån som hade hår på ryggen.
Jag har hår på ryggen och vantrivs med det, tycker det är det vidrigaste som finns, och igår kändes det lite men idag kan jag inte släppa det och det känns faktiskt jobbigt.
Jag upplever då i mitt undermedvetna att han tycker att jag är en äcklig och vidrig människa, ofräsch och blä.
Kanske så jag upplevs?
Känns inte roligt iallafall.

Att en sån kommentar får mig att hänga upp mig på det är lite dumt kanske?
Men ändå...

Ärlighet är bra, det är bra att säga vad man tycker, men ärlighet sårar också.
Jag måste lära mig det där.
Men vill ju inte nu att du ska få dåligt samvete min vän när du läser detta, det är så du är.
Ärlig och rak.
Inte som så många andra av oss...


Känns som jag bara vill hamna i en koma nu, vakna upp lagom till sommaren, va smal och efterlängtad...