Kristian

Fick ett rejält litet psykbryt förut.
Skulle gå till köket från vardagsrummet men i hallen började jag hyperventilera, satte mig ner på golvet och tårarna började rinna. Kände hur de rann nerför mina kinder och kände hur näsan också följde med och började rinna.
Satt där på golvet i hallen och hulkade i tio minuter ungefär och sen hör jag spelandes från datorn "Moving On" med Sarah Dawn Finer från gårdagens melodifestival.
Till en början började jag gråta mer men så börjarde hon sjunga "I´m moving on..." och då slutade jag och tänkte igenom det.
Livet är sån jävla skithög ibland men det är bara att gå vidare, visst man bör reflektera vad som händer men man måste kunna gå vidare.
Och jag försöker och jag ska göra det. Jag ska må bra och få ett hälsosamt förhållande till mig och till människor i min omgivning.
Jag har bara detta liv och jag ska göra det bästa av vad jag har.
Jag kommer fortfarande må dåligt ibland, men förhoppningsvis ska jag hitta mer i mig att gilla och mer saker som jag kan va stolt över och inte bara prata om min jävla viktminsking hela tiden.
Var lätt att tro för mig att allt skulle bli bättre när jag gick ner i vikt.
Visst till viss del har det blivit bättre och jag mår ju faktiskt bättre nu än vad jag gjorde innan men det är fortfarande andra saker jag måste arbeta på som jag kan känna at jag glömt lite nu när jag varit så fokuserad på vikten.

Kristian vill bli allt han kan bli.