Kristian

Måste bara få skriva av mig lite.

Det är så mycket dubbla budskap.
De flesta säger grattis till min viktnedgång och tycker det är roligt för mig att jag äntligen börjar bli nöjd över min kropp.
Men ändå är det inte bra till 100%

Mamma är på mig nu och säger att jag inte borde gå ner mer, börjar enligt henne se lite urgröpt ut i ansiktet.
Det gör jag verkligen inte. har fortfarande massa kinder och det finns kött på mig.

Så var det Mari också, grannen från när jag växte upp, nästan som en till familj där i det huset.
Hon var också lite på mig. Att jag måste ta det försiktigt, men det som var skönt med Mari var att hon sa att det märktes att jag var påläst, och det är jag när det gäller det där med hälsosam viktnedgång.
Mari har läst näringslära för hon jobbar i skolkök så hon var lite på men sa också att hon inte skulle va för på.

Så var det var mormor sa nu också.
Vi prata om att allt i min garderob är förstor.
Hon säger att jag inte bör slänga något för snart kanske det passar igen.
Tror inte mormor riktigt tänkte på vad hon sa där men ändå.

Låter nu som jag har det jättehemskt, så är det inte, mormor, mamma och Mari alla älskar mig men det är mycket...

Många som är på mig om detta.
Mamma tycker inte om att jag sätter nya mål för min vikt, men det är ju för jag har delmål hela tiden tills jag kommer till den vikt jag vill ha.

Känns som så många är emot mig i detta, att de inte vill att jag ska lyckas och faktiskt börja må bra och va nöjd över min kropp.

Jag är inte sjukligt smal, jag lovar...

Känns som det bara är en som står bakom mig och håller på mig och vill att jag ska lyckas förutom jag då.
Han heter Johannes han bryr sig och frågar om jag får i mig allt i vitaminväg, känns som han stöttar mig.
En riktigt bra vän som jag är så glad över att jag har i mitt liv.