Kristian

Idag när jag jobbade på bion tyckte jag mig se ett bekant ansikte i kön till den andra kassan.
Kände igen honom och stirrade lite för att se ifall han kände igen mig...
Haha men det gjorde han inte, men han såg att jag stirra.
Så sa till honom att vi är facebook vänner för det är vi.
Har aldrig träffats innan men snackat på Qx förr.
Så en av de där vänner man hade råkat samla på sig bara ;)
Men han var riktigt trevlig den lilla stund vi fick snackat, han bor ju också i Gbg så vem vet kanske vi stöter på varandra igen?
Alltid trevligt med fler vänner i ens umgänges krets :D

Nu är det en arbetsdag kvar så blir det tillbaks till GBG igen :D

Ibland undrar jag om jag bara inbillar mig massa eller om jag verkligen ser nått?

Brukar se små vita saker här i lägenheten på kvällarna, som små grejer som tittar fram och tjuvtittar på mig.

Ser inte vad det är, kan bara urskilja små saker i mörkret som lämnar rummet när det märker att jag sett det.

Låter bara som inbillning och det kanske är det?

Eller så kan det kanske vara något mer?

Rester av de som tidigare bott här, det är ju ett gammalt hus så någon borde ha dött i lägenheten.
Dessa små grejerna skrämmer mig dock inte och stör mig inte mycket.
Finns värre saker som kommer när jag sover...

Åh va alla tycker att jag låter konstig nu.

Men det kan vara något här...

Ja nu är det nog klart.
Jag gråter inte längre.

Ångrar inte mailet, ångrar inte att jag svarade på det han skicka.
Ångrar inget av vad vi gjorde.

Har nu skickat iväg det sista mailet...
Tror jag iallafall.
Eller iallafall för denna gången.

Känns bra inombords på något vänster.
Jag har fått säga det jag ville och det hjälpte inte att få tillbaks honom på något sätt.
Han kommer aldrig att bli min igen.

Jag vill inte ge upp men måste göra det för att komma vidare.
Eller nä fan jag ska inte ge upp men jag tror att pilen som "Rutger" sköt in i min kropp håller på att dras ut på andra sidan, jag försökte dra ut den samma väg den kom men det hjälpte inte, nu drar jag ut den på andra sidan och det går mer smidigt på det sättet.

Jag tror säkert inte att tårarna för honom ännu är slut, men det känns mycket bättre nu.
Känns som om jag växt. Kanske har jag det? Kanske jag bara inbillar mig just nu att jag har växt och imorgon är jag återigen på botten?

Men man ramlar och ramlar i detta livet, om och om igen, men förhoppningsvis så lär jag mig något och vet snart kanske vad jag bör göra för att må bra?

Älskar min "Rutger" fortfarande men jag önskar honom all lycka i framtiden, hoppas han hittar någon som tycker om honom lika mycket som jag gjort och som han tycker om tillbaks.
Jag önskar honom allt gott i livet.

Har fått ett svar på mailet nu, förväntade mig inget svar, skrev det också.
Men det brast nu igen... Fick svaret och läst det och gråtit igen. Jag önskar att någon kunde tycka om mig...
Det är fan slut...
Varför kan jag inte bara inse det och gå vidare?
Varför måste jag älta?
Varför står jag och stampar i hopp om att han sak ändra sig?
Här nedan kan ni läsa lite av mailet jag fick.
Jag sitter med tårar igen, vill inte säga farväl men som han säger, han känner inte lika mycket.


Jag känner bara att jag inte passar in i gay världen, jag känner mig mer straight än gay och det gör att det skulle kännas jätte konstigt att komma ut som bi. Jag har aldrig känt mig älskad förut vilket du har fått mig att känna och det är därför jag inte kunnat släppa dig helt, men har mer eller mindre förstått att vi båda far illa av att vara i den situation vi är i nu som du själv säger.
Jag har alltid tyckt om dig jätte mycket och du har verkligen gjort mig glad i livet men jag känner bara inte lika lika mycket för dig som du gör för mig. Det är jobbigt att prata med dig när du inte kan tänka dig att vi bara ska vara vänner. Därför är det nog bäst att vi båda går våra egna vägar  för det här leder inte till nått bra men du ska veta att du är en fin kille och förtjänar det bästa.

Idag känns det lättare på något sätt.
Är väl att jag sagt det jag ville?
Känns bättre nu iallafall...

Tror jag...

Vi får se...

Har skrivit ett tre sidor långt mail till "Rutger", måste bara bestämma mig nu ifall jag ska skicka det.
Är jag redo att säga farväl?
Är jag redo att aldrig mer få höra från honom?

Nä det är jag verkligen inte, men kommer jag någonsin bli?
Måste dra bort plåstret snabbt innan det växer ihop med såret.
Kommer fan göra så ont...

Jag hatar att det ska göra så ont att säga farväl...
Att det ska göra så ont att sätta den slutgiltiga punkten i detta kapitlet.
Sitter här och gråter nu igen.
Känns så löjligt.

Men det är slut... Finns inget mer att säga. Bara massa dödsnack som gör att den här romanen kommer bli en flopp... En långdragen och tråkig flopp.
Min roman ska inte va en flopp, den ska bli en succé.

När jag skulle lägga mig igår så tänkte jag lite på honom, eller ganska mycket.
Jag fälde några tårar.
Saknar min "Rutger"...
Fast han är ju inte längre min...

Ja idag började dagen med att åka till Sara och äta frukost.
Skulle egentligen fikat och gått på Liseberg men blev "bara" frukost.

Sara som den husmor hon är hade nybakat bröd, fil, müsli, kokt ägg, pankakor, bacon, kaffe och juice till frukosten.

Var väldigt trevlig frukost och roligt att träffa Sara igen, var ett tag sedan nu.

Vi skulle egentligen till Liseberg men då Sara hade blivit lite småförkyld kände hon ingen ork för att gå dit så vi såg Casino Royale istället och snacka lite innan jag begav mig hem.
Insåg hos Sara att jag och Jenny har en väldigt snuskig jargong jämfört med mig och Sara...
Hon har blivit pryd på äldre dar :p
haha

Men så Sara och jag ska ses på onsdag igen, blir min tur att bjuda på pankakor då, klagade ju lite på att hennes var för tunna :p haha

Nu ska hon få smaka på mina flottiga och goda "mormors"pankakor ;)
mums...

Känner du dig sugen?
Bara att höra av sig, blir någon gång vid sex tiden på kvällen tror jag.

Det första jag såg framför mina ögon igår efter att jag hade slutit dom för att sova var "Rutgers" nakna rumpa.

Den var perfekt, lixom allt annat på han. Vissa skulle kanske inte säga att den var perfekt men för mig så var den just det.
Så fick ligga och tänka på honom en stund innan jag somna, och nä jag runkade inte...

Tänker mycket på honom, som jag gjort sen jag träffa honom första gången 27/3-09...

Det är väl inte konstigt att jag älskade honom och fortfarande gör?
Det är väl inte så konstigt att förstå att det är svårt att komma över?

Det är ju ändå X antal dagar som han har alltid varit i mitt huvud, och det är ju X antal dagar till som han kommer befinna sig där.

Idag var jag och Jenny på stan igen :D
Vi möttes upp i Brunnsparken och strosade runt lite, skulle hitta något ställe att äta på, snälla Jenny som bjöd mig på mat. Får bjuda tillbaks någon dag när jag har råd.
Vi hittade ett ganska trevligt ställe, minns inget namn på det men vet att jag har gått förbi det tidigare men aldrig ätit där.
Sen efter det tog vi en tur till biblioteket igen...
Jenny fick lånat lite böcker och jag strosade runt.
Efter detta gick vi och fikade på ett jättemysigt café, var inte tokmycket folk där och det var mysigt och lugnt.
Var väldigt skön stämning där och där kan vi lätt tänka oss att sätta oss där igen.
Sen strosa vi lite till på stan och gick in en sväng på Lagerhaus, ja köpte lite doftljus.

Sen skillde vi på oss och åkte hem...

Tack snälla Jenny för maten idag...
Och imorgon har jag planer igen men dem skriver jag om imorgon istället...

Kram kram,

Gårdagens kväll så var det egentligen tänkt att jag och Jenny skulle gå på bio och se FAME, men det var fullt så vi bestämde oss för att ses på stan på kvällen och bara gå lite och kanske sätta oss någon stans och ta oss något att dricka.
Vi gick lite på stan först och kollade in biblioteket och vad som hände där när det nu var kulturnatta.
Var inget speciellt som hände där och vi gick ganska snart därifrån igen.
Valde att gå och sätta oss någon stans och ta nått att törsta våra törstiga strupar med.
Jag propsade lite på Gretas :p haha
Så det blev Gretas och när vi kom dit så var det inga alls där typ men vi satte oss ner och pratade och drack lite gott.
Efter en stund kom det massa elever från PAS, Christoffer, Peter, Sebastian och så kom Martin som pluggar i skåne. Lite folk som man kände och det var riktigt trevligt att träffa dom, ja Sebastian kände jag inte direkt hade träffat på honom bara innan.
Men så vi satt där och så började Martin och Jenny prata teckenspråk och det kom ett gäng som talade teckenspråk som kom fram till oss och prata.

Jag och Sebastian kände oss då väldigt utanför. Förstår mer nu hur folk känner när de inte kan förstå något alls.
Vi satt där som frågetecken och visste inte om vi skulle säga hej eller inte. haha
Blev att vi snacka med varandra istället.

Senare så var det jag och Jenny som fick igång dansgolvet, tillslut så var det ju faktiskt dax att dansa, och vilka shower vi gjorde, hade så jäkligt roligt...
Dansade som bara den och har idag träningsvärk i rumpan.
Vi gick ifrån Gretas vid runt tolv men det räckte ändå, jag hade haft så jäkla roligt och skrattat och haft kul tillräckligt, man behöver inte utmana ödet.
En bra kväll kan bli en dålig kväll om man drar ut på den förmycket.

Men jag hade verkligen super kul och sedan åkte jag spårvagn med Sebastian och Jenny och följde henne hem till dörren och tog en liten vattenpaus och eftersnack för att sedan dra mig hem till mig...

Tack för en riktigt bra dag igår alla som var inblandade...

Igår var jag på stan och lunchade med Johannes medans han hade rast från skolan. Vi tog oss varsin kebabtallrik, mums vad gott det var. Så vi satt och snackde om allt möjligt och åt gott.
Följde honom till skolan sen och det var ett tag tills han börja.
Så blev mer snack, snack med PAS eleverna och sen avslutade vi med lite massage till Johannes.
Pratade lite om buksvågrar och sådant, ja sa att jag inte hade någon där vad jag vet.
Johannes sa att vänta en månad så har några stycken varit med "Rutger".
Då sa jag att jag skulle slå "Rutger" om det blev så. Eller jag skulle inte gjort det men jag hade velat gjort det, för det känns som enda anledningen till att vi tog slut var att jag var kille och han var inte redo för något sådant.
Om det sen visar sig att han hittar en annan kille så kommer jag verkligen bli ledsen.
Han ska få leva i sin låtsas värld där tjejer är det som är rätt för honom.
Han sa ju till mig att han aldrig hade mått så bra med någon annan än som han gjorde med mig.

Jaja när vi hade sagt hej då till varandra så gick jag vidare.

Gick efter det till min nya arbetsplats och pröva kläder. Var verkligen väldigt trevliga människor som jag träffade på där. Kändes som att denna arbetsplatsen kommer bli en riktigt bra arbetsplats och att jag kommer trivas där.
Pratade lite om träningskort och om hur mycket jag kommer vilja jobba.
Känns bra... Längtar så tills jag får börja jobba...
Ska bli så JÄKLA roligt :D

Efter det gick jag till en tatuerare i stan och kollade hur mycket det skulla kosta med min planerade tatuering.
Att göra den där skulle kosta 2-3000kr...
Kändes lite väl dyrt. Tycker inte att det är en direkt svår och komplicerad tatuering så att den skulle kosta så mycket känns orimligt.
Ska kolla hur mycket de tar i Uddevalla...
Fick iallafall en bra sida till massa typsnitt så jag kan ha en större koll på vad jag vill ha för typsnitt när jag ska göra tatueringen.

Pratade i telefon med mamma tidigare idag.

Hon frågade vad jag skulle hitta på.
Jag svara att jag inte visste.

Hon frågade då om jag inte umgicks längre med "Rutger"?

Första gången som mamma frågat om det. Hon har varit så tyst om det annars.
Men sa då att vi inte ses just nu...
Har tagit en paus...

Kunde utvecklat det hela mer egentligen men vet inte om jag vill gå in på allt.
Känns så tråkigt.

Tråkigt att ha upplevt kärlek och lika fort fått den bortryckt.

Fan nu blev jag ju lite deppig när jag skrev, får gå och köpa någon choklad, det är ju ändå lördag idag... haha

Tjockisen behöver choklad.

Har ringt och pratat med "Rutger" idag igen.

Blir så arg, så ledsen och så förstörd.

Är nog bäst om jag slutar att höra av mig, han bryr sig inte tillräckligt.
Han orkar inte.
Han hade som svar på mina frågar ett :"därför".
Det gav mig inga mer svar.

Fick det bekräftat att han har känslor för mig fortfarande, inte att han vill gifta sig med mig men han gillar mig.
Anledningen till att vi inte blir är hans vänner, hans omgivning och hans rädsla för att skaka om hela sin värld.

Så tråkigt...
Är inte jag värd mer?
Är jag inte älskvärd?
Gjorde jag honom inte lycklig?

Så mycket frågor, fortfarande.
Har nästan gått en månad sen det tog slut.
Första två veckorna var det svårt att somna, är fortfarande svårt att somna men inte lika svårt.

Dagarna är okej, tänker på honom, men klarar mig.

Tittar på msn ifall han är online, det hjälper inte.
Funderar på att blocka honom på msn.
Inte längre svara på hans sms om han skickar och bara svara ifall han ringer.

Gå "Cold Turkey" eller vad det är man säger?

Hatar mig för att jag är så kär.
Varför?
Varför kan man inte bara stänga av känslor?
Har frågar mig själv det förr, var avknappen fanns, men den gången var det ändå inte på riktigt.
Den här gängen är det det...

Jag har så jäkla mycket kärlek att ge och den som kommer få min kärlek kommer va en lycklig jävel...
Jag kommer älska dig av hela mitt hjärta, eller de bitar av hjärtat som är kvar, var någon som tog många pusselbitar med sig.

Kanske han kommer skicka tillbaks dom en dag, en bit i taget?
Kanske kommer det bli lättare då?

Jag vet att en pusselbit kommer han alltid ha, den biten som vi bytte med varandra.
Min bit är en del av hans hjärta lixom hans bit är en del av mitt.

Bytt är bytt och kommer aldrig igen.

Logade in idag på QX.
Hade inte varit där inne på ungefär en månad.
Ångrade mig redan när jag hade tryckt på logg in knappen men lät sidan ladda klart.
Hade nio mail, mest om att jag förtjänade bättre än "Rutger" från mina vänner.

Jag mådde illa hela tiden jag var inloggad.
Kände mig smutsig och oren.
Ville inte va där. Finns inget där för mig.

Vad har jag fått ut från Qx innan?
Jo vänner har jag träffat där, det har jag verkligen.
Men aldrig någon som varit intresserad av mer.

Sex vill dem ha.

Jag ger dem inte sex.

Innan var det för att jag var oskuld och inte hade haft sex med någon men jag vill fortfarande inte dela ut sex.

Efter allt med "Rutger" så förstår jag hur sex ska va. Sex ska va med någon man känner något för, som man kan skratta med och som man kan helt vara sigsjälv med.
Det var jag med "Rutger".

Jag kommer inte radera mitt Qx konto men tror inte jag kommer vara där så ofta, inte som det känns just nu.

Kanske en gång i månaden veckan innan Queer så att man kan bara kolla läget.

Jag vill inte må illa, så jag ger upp det stora hoppet på att hitta någon på Qruiser.
Kärleken kommer nån dag, jag har den fortfarande kvar men den är till "fel" person...

Idag fick jag beskedet om jobbet...
Jag fick det =)
Så i början av november så kommer jag påbörja min utbildning för att bli kassör på Casino Cosmopol i Göteborg.
Är mycket allt lära, jag har då inte koll på marker och sånt.
Har svenska spel som arbetsgivare och jobbar ju då helt plötsligt för staten.
Kommer alltid va videobevakad på jobbet så Big Brother here I come.

Saknar "Rutger" så jävla mycket...

Saknar den känslan vi hade när vi var ihop, saknar den glädjen jag hade i mitt liv när jag tittade in i hans ögon.
Saknar honom som bara den.
Har ju börjat prata igen och det är skönt på ett sätt.
På ett väldigt stort sett.

Men jobbigt också.

Allt är dubbelt.

Känns som han bryr sig så mycket och egentligen vill samma som jag...
Kanske inbillning bara?

Vill träffa honom snart.
Bara prata face2face.
Så jobbigt att inte ses.
Smsar idag igen... FAN...

Borde ladda på mobilen och ringa istället...
Jag SAKNAR honom.
Jag älskar honom fortfarande, han äger mitt hjärta...

Kommer det någonsin finnas nån annan?

Kanske?

Men tror tyvärr att om jag hittar någon annan så skulle jag dumpa denna direkt om jag träffade "Rutger" igen och han ville va med mig.

Saknar honom som bara den iallafall...

SUCK...

Ja hur går det nu med det sökta jobbet?
Vet ju att Sara undrar vad det är för arbete, men bara några dagar kvar nu tror jag så får du snart reda på det, tror jag ska ta och skicka ett sms till dig direkt så får du svaret ;)

Men ja hur går det nu då?

De har ringt mina referenser, ni som har mig på facebook har ju redan sett detta.
Min platschef på bion ringde mig och fråga hur det hade gått för de hade ringt och pratat med honom några timmar tidigare.
Men då hade jag inget besked att ge honom. Har det fortfarande inte.
Det är väl en bra sak att de ringt referenserna iallafall?
Då verkar de ju iallafall va lite intresserade av mig =)

Är så sugen på detta jobbet nu...

Idag fick jag brevet från polisen med mitt belastningregister (vilket är tomt, så gott jag vet) och det är nu skickat till arbetet.
Synd att man inte fick öppna det själv och titta på hur det ser ut. Men jag har ju inget i det så är inte orolig över det men hade varit kul att se hur det ser ut.

Så har skickat iväg brevet nu till arbetet iallafall och vem vet, imorgon kanske jag vet?
Hoppas hoppas hoppas...

Har räknat på det och borde få ihop runt 10.000 om jag får jobbet. Tänker då på upplärningstiden.
Hade varit jäkligt nice..
Fast vet inte vad det är för lön och vad det är för avtal heller.
Men hoppas på något bra..
Hoppas hoppas hoppas...

Så det går framåt med jobbet där iallafall, snart vet jag nog.
Har dock varit väldigt dum och inte sökt andra jobb nu medans jag väntat på besked.
Men men får ta tag i det där igen...

Fick ett sms inatt från "Rutger".
Det löd:

Tja, jag vet att jag inte får höra av mig men jag måste få veta att allt är ok.
Allt bra? Hur mår min vän?

Var tvungen att svara kände jag, så blev några sms på natten, blev några sms idag på dagen.
Och när jag kom hem från stan så var jag tvungen att ringa honom. SMS är det konversations stil jag gillar minst har jag insett nu. Eller speciellt när man pratar med någon man gillar. Man kan inte skriva allt och nyanserna försvinner.

Så jag ringde honom och tog slut på alla mina pengar.
Var ett skönt samtal, var bara allmänt om allt som händer i livet. Inget att lägga skuld på någon utan att kolla av läget.
Det är som att vi är lyckligast när vi pratar, vi mår bra då. Vi har en dialog.
Var det tror jag kanske mycket som tog död på allt.
Jag ringde aldrig, snålVERNER som jag är så var det billigare med sms.

Ska inte göra om det misstaget.

Men känns bra efter att ha snackat i 30minuter.
Men jag längtar fortfarande efter honom och det hjälper inte att det känns som att han längtar efter mig.

Livet är allt bra konstigt.

Inte alltid det är lätt, men inte heller alltid som det är svårt.

Var iallafall skönt att prata.