Hånglet och Kompisen
Kan inte komma över detta så enkelt.
Konstigt egentligen då allt det var va ett fyllehångel. Men det är lite det som är min grej ett fyllehångel är inte bara ett fyllehångel för mig.
Det är hopp.
Hopp om att hitta någon att va med, någon som tycker om mig och vill ligga och kramas om kvällarna.
Hopp om att inte sluta ensam.
Det är det som ett fyllehångel är laddat med för mig.
Visst det låter säker löjligt för människor i allmänhet men inte för mig.
Jag är snart 23år har sagt varje år vid nyår sen jag var 18 att detta året är det år då jag ska förlora min oskuld och skaffa mig en partner någon som är kär i mig.
Men det året kommer aldrig.
Jag är rädd för sex.
Rädd för allt som kommer med det.
Rädd för kraven.
Rädd för att visa min kropp.
Rädd för att bli avisad.
Frågan är om jag kommer sluta ensam...
Tror det ibland.
Vem kan älska mig?
Vem vill ha mig?
Känns så hemskt att bli dissad på detta sättet som jag blev. Och att de ändå fortsatte hem och hade sex. Det är mer det som gör ont, det måste ändå ha varit ganska tydligt att jag mådde dåligt över det. HALLÅ!!!! Jag gick ifrån er i snabb takt med tårar i ögonen utan att säga hej då.
Jag kan vara bra på att dölja mina känslor. Men ändå...
Känner mig som andrahandssortering.
Det är väll kanske bara det jag kan bli?
Fyllehångel men aldrig bli någons pojkvän.
Jag tänker fortfarande mycket på detta.
Först vill jag säga att du inte kommer sluta ensam. Du kommer jobba på din rädsla (som jag tror inte bara har med sex att göra) och sedan träffar du någon som du kan älska och älskas av.
När det gäller att jag och ditt hångel gick hem tillsammans: Jag trodde då att du mådde dåligt över att du inte vågade ha sex, för det var det du pratade om hela tiden. Empatiförmågan och förmågan att avläsa andra är inte på topp hos mig när jag är så full som jag var.. jag tar folk på orden helt enkelt. Anledningen till att du gick ifrån i snabb takt trodde jag då var att du bestämt dig för att du inte ville genomföra det och inte ville att vi skulle försöka övertala dig. Därför tänkte jag att det var bäst att lämna dig ifred.
Det jag sagt är hursomhelst inte någon ursäkt till mitt beteende, bara en förklaring till detsamma. Sanningen är att jag inte har någon ursäkt att ge, bara att be om.
Först vill jag säga att du inte kommer sluta ensam. Du kommer jobba på din rädsla (som jag tror inte bara har med sex att göra) och sedan träffar du någon som du kan älska och älskas av.
När det gäller att jag och ditt hångel gick hem tillsammans: Jag trodde då att du mådde dåligt över att du inte vågade ha sex, för det var det du pratade om hela tiden. Empatiförmågan och förmågan att avläsa andra är inte på topp hos mig när jag är så full som jag var.. jag tar folk på orden helt enkelt. Anledningen till att du gick ifrån i snabb takt trodde jag då var att du bestämt dig för att du inte ville genomföra det och inte ville att vi skulle försöka övertala dig. Därför tänkte jag att det var bäst att lämna dig ifred.
Det jag sagt är hursomhelst inte någon ursäkt till mitt beteende, bara en förklaring till detsamma. Sanningen är att jag inte har någon ursäkt att ge, bara att be om.
Jag är säker på att du kommer hitta någon! Men ibland måste man släppa sin rädsla, eller strunta i den. Om man är rädd vågar man aldrig ta det där avgörande steget. Det kan handla om att flytta hemifrån, hoppa från högsta trampolinen i badhuset, skaffa ett seriöst förhållande eller ha sex. Allt kommer ordna sig för dig. Det är jag säker på. Jag vet det. Du är en jättego kille och du kommer finna kärlek.
Och du, förlåt för att jag är så himla kass på att svara på sms. Det är ett medfött handikapp eller något i den stilen. Kan inte hjälpa det...