Ingen jul för mig...
Jag kommer inte fira jul iår...
Eller iallafall inte på julafton.
Känns sisådär men men.
Varför blir det så då?
Jobbar natt 22, 23, 24 och 25 december.
Hade först tänkt att sätta mig på bussen den 24 upp till mamma när jag slutat jobba men mamma tycker jag ska sova och vila inför jobbet där igen så jag inte är trött.
Kommer va en annorlunda jul iår.
En julafton utan att träffa mamma och mina bröder, en julafton utan att träffa mormor, mostrar och kusiner.
Det är en väldigt annorlunda jul iår.
Kommer va det för alla i familjen iår känns det som.
En moster ska till sin makes familj iår då hans bror har gått bort så vill de va där och fira jul.
En annan moster tar sina barn och fästman och åker till Thailand och firar jul.
Så på jul blir det verkligen bara familjen där hemma och mormor då.
Hoppas på att det blir en trevlig jul där för dom ändå.
Julfirande för mig blir det först 26 eller 27.
Känns ändå lite tråkigt att jobba jul... Att inte träffa någon förutom arbetskamrater och gäster på jul.
Ja men jag har inte råd att inte jobba.
Måste jobba...
Jag ska ju bli rik igen.
Eller igen och igen men men...
A very weird christmas this year.
In my dreams I am a star
Det var oerhört oplanerat och jag och tjejen som skulle sjunga trodde att det var en liten grej men när vi gick ut på scen var det fullproppat med människor som skulle se.
Och precis innan fick jag en kamera i handen för jag skulle filma oss.
Framträdandet gick helt okej och helt plötsligt kom det ut andra som var med och dansa med oss.
Efteråt prata vi om det och jag var ganska nöjd och jäkligt taggad, sådär taggad som man är efter man gjort ett framträdande.
Fick dock höra av någon i drömmen att det var lite otight och fel stämmor ibland, men även i drömmen visste jag om mina brister.
Jag visste att jag hade gjort mina fel men vad gjorde det?
Jag hade haft så jäkla roligt och var taggad...
Så, in my dreams I am a star, för i verkligheten vet jag att jag inte kan vara.
Hur mycket jag än önskar så är jag inte en naturlig begåvning på sång och kommer aldrig va någon som folk kommer gilla att lyssna på, jag har insett detta och går vidare.
Naturlig talland är något som vissa har och jag är inte en av dom. Men tro inte att jag kommer sluta sjunga för det. För jag älskar ändå att sjunga och har roligt då. Sålänge man själv är glad så är det bra :D
Tacos är oftast trevligt.
Kändes bra att ses igen och ja det var mycket blandade känslor men i stort så är det bra.
En jobbig sak med kärlek
Jag vet
Att jag ska släppa de tankar jag har och gå vidare.
Men det är svårt.
Väldigt svårt.
Ena stunden känns det verkligen bra och jag tycker att allt funkar super, andra känns det dumt och det gör ont i hjärtat...
Hur är det just nu?
Ja mest lite illamående och orolighet men vet inte, lite ont i hjärtat kanske också?
Det händer saker
Men det vill jag inte ta här för jag är rädd att bli dömd.
Det är INTE socialt accepterat...
Det är också roligt att folk ser det de vill se.
Sara i Sthlm, är inte arg på dig bara så du vet, var mer den andras inlägg på facebook som jag reagerade på.
Tänkte egentligen tagit mig en tupplur nu i eftermiddag för att orka natten lite bättre, men det sket sig.
Ja vad är det föresten som jag är irriterad på?
Ja folk ser det dom vill se, folk reagerar ofta på negativa saker och inte positiva.
För någon dag sen hade jag som status på facebook...
"Tack för min familj & mina vänner."
Var två vänner som tryckte på gilla knappen på det och det är de två vännerna som brukar göra sånt =)
Så igår satte jag som status på facebook.
"Jag saknar det jag en gång hade."
För JA jag saknar "Rutger", varje dag, hela tiden.
Och en av mina vänner skrev att man ska se det positiva också men gjorde jag då inte det dagen innan när jag skrev tack? En annan ifrågasatte vad det var som var så bra.
Är mer det andra som jag retade mig på.
Det är som ifrågasätta varför du en gång bodde ihop med en grabb? Varför ni trodde att det skulla va ni?
Jag har rätt att känna som jag känner. Jag har rätt att sakna honom. Jag har rätt att älska honom om jag vill. För vad vet vissa om kärlek? Vad vet jag om kärlek?
Jag vet att kärleken gör ont. Jag vet att när jag var med "Rutger" så var jag lycklig, lyckligare än vad jag någonsin annars varit. Jag vet att det också gjorde ont emellan. Jag vet att det inte alltid var en dans på rosor pågrund av hans osäkerhet och velande.
Men om man älskar någon ser man förbi sådant, tillfällig smärta får gå.
Jag vet att jag älskade honom, jag vet att vi var två pusselbitar som passade bra ihop. Han var min andra pusselbit.
Men en pusselbit har minst två hörn att fylla ut och i vissa fall fyra.
Så var jag en hörn bit? Eller var jag i mitten?
Eller är det så att vi var ett pussel på två bitar?
Jag blir arg när människor försöker göra mina känslor mindre, när de säger att hitta någon ny och gå vidare.
Vad vet dom?
Jag tror att jag kommer troligen kunna hitta någon i framtiden men du ska inte säga att mina känslor för han inte var äkta för det var dom.
Gör inte mig till en mindre människa bara för att jag inte är lika erfaren som er.
Höj mig till skyarna istället för att jag fortfarande har naiviteten och tror på kärleken.
Jag är inte som alla andra.
Jag är annorlunda...
Hoppas inte någon blir ledsen eller arg på mig för detta, jag behöver bara skriva av mig.
Förhoppningsvis förstår ni.
Annars är det bara att gå vidare....
Men tack till alla som stöttar mig:
Jenny
Johannes
Lovisa
och ja säkert några fler som jag glömt....
Såg äntligen vem det var i mörkret.
Mycket mardrömmar.
Och de känns alltid lika verkliga och inatt blev det mer än vad det brukar.
Hade den vanliga känslan av att jag inte kan prata och att det är svårt att se bra.
"Vaknade" upp i min säng och reste mig långsamt upp och var tvungen att stöta mig mot saker för att inte ramla ner på golvet.
Tar mig ut ur sovrummet och tittar mot köket.
Jag ser bara mörker men så börjar mitt mörker seende bli bättre och jag kan urskilja en mörk kontur av någon som står där.
Jag vill säga "vem är du?" men det går inte, vill skrika och springa därifrån men jag är fast där jag är.
Så står kvar där i mörkret och tittar på vem det nu än är, han börjar närma sig mig och så börjar hans ansikte lysas upp och jag ser honom, ser för första gången vem det är som så ofta varit med i mina drömmar som ansiktlös eller som har tagit formen av "Rutger", mamma och ja många fler.
Jag känner inte denna kille/man. Han är lång och smal, lite insjukna kinder, hans hår är brunt och stripigt och ner till hakan och i en mittbena. Han ser inte jättefarlig ut men det skrämmer mig ändå.
I nästa stund ligger jag i min säng igen och tror att jag vaknat på riktigt och känner en stor skräck i mig, hjärtat bultar som bara den.
Men så börjar jag återigen märka av mina "dröm symptom" och fattar att jag sover, och tänker hårt på att vakna igen och jag gör det men märker igen att det är ett falskt uppvaknande och skräcken infinner sig igen.
Fortsätter att tänka på att vakna och sen försvinner jag in i mörkret.
Gamla sms från "Rutger"
090329
kl 04.24
Tja kan jag komma förbi ikväll? Ifall jag hittar? :)
090329
kl 04.40
Haha du är för härlig :) ta det lugnt bög jävel :)
090329
kl 04.44
Nä fan, får dåligt samvete att använda sånna ord trots att det är på skämt :)
ha de bra, saknar dig!
090329
kl 04.47
Absolut:), kommer att sakna att sova breve dig
090329
kl 04.52
Samma här, fattar fortfarande inte att det är på riktigt!
Kan typ inte vänte! :)
du e bäst
090329
kl 05.01
Du skriver så poetiskt:), kan inte överträffa det så säger bara right back at you!
Har inte mått så här bra på 10år lätt
090401
kl 19.07
U dirty boy:)
090416
kl23.22
Jag blir typ nervös/paranoid direkt, som när du skrev att jag skulle få träffa andra böger så fick jag samma känsla av paranoiditet.
Jobbigt men samtidigt nödvändigt att lära sig att bli bekväm med det.
Är ju ny i det här med killar så jag försöker vänja mig med tanken.
Om du förstår.
090416
kl 23.34
Bra att du är förstående.
Är rätt så ärlig person så det jobbigt att vara lite annorlunda och inte kunna berätta det till mina vänner
090416
kl23.39
Jag tror inte det men vill inte att dom ska tycka illa om mig eller tycka att jag är weird.
Tror nog vissa skulle vara lite skraja för mig:)
Vet inte vad dessa sms är bra att skriva för?
Kanske för att det är några av dessa sms som fått mig att tro så som jag har trott att det är.
Och tror fortfarande nu när jag läser igenom de sista här att han är väldigt rädd.
Han är rädd för att förlora sina vänner och vända upp och ner på sin värld.
Tråkigt att han väljer att ta bort en del av sig för att va "lycklig".
Om mitt liv hade varit en musikal
Om mitt liv hade varit en film
Att han hade fattat. Men men ska inte hänga upp mig mer på det, hade bara ett hjärtligt och djupt samtal med en tjej igår som nyligen gått igenom samma som jag.
Träffar inte denna tjej så mycket heller men skönt att kunna prata med någon som typ är i samma sitts. Att kunna prata med någon man inte träffar lika ofta som de man umgås med.
Det är svårt det där med livet.
Tycker det är svårt att visa vad jag känner, jag vill inte bli dömd, och har kännt mig väldigt "dömd" nu angående "Rutger".
Vet inte varför men det har varit som att jag kände att jag inte hade rätt att känna som jag gjorde.
Att det skulle bara va att gå vidare och hitta någon ny.
Jag är inte sån som släpper fort och går vidare. Tog ju över 24 år för att hitta min första drömprins så hur lång tid kommer det ta att hitta nästa?
Jag försöker...