Bröt nästan ihop till gråt.
Hade en ganska seg dag i skolan idag.
Det händer ju titt som tätt.
Men idag visste jag att mamma passade Oliver hemma på västkusten så jag bestämde mig för att ringa då jag inte pratat med honom sen jag åkte hit igen.
Jag ringde upp mors mobil men hon svara inte så ja ringde hem och hon svara där, då sa jag att hon fick svara i mobilen så blir det billigare för mig. La på och ringde upp igen men mors mobil började visst strejka då.
Efter några minuters uppringningar och det inte funka bestämde jag mig för att ringa hemtelefonen ändå och slänga ut pengar för det tyckte jag det skulle vara värt.
Jag ringde hemtelefonen igen och då svara världens bästa röst.
-Oliver...
-Hej Oliver det är Kristian.
-Kiki!!!!! Hej Kiki...
Sitter nu här med tårar i ögonen när ja skriver, saknar honom så.
Vi pratade på ett tag och sen hörde jag mamma säga i bakgrunden att det e dyrt för Kiki då tänkte jag bara att det här får kosta vad det kosta gör jag vill prata med min brorson, jag vill höra hans röst, jag vill höra om dagens äventyr.
Sa det till mamma också när hon tog telefonen och fråga om vi skulle lägga på.
Prata med honom ett tag och ja det var så mysigt.
Samtalet avslutas med att ja säger.
-Älskar dig Oliver.
-Älskar dig Kiki.
-Puss puss.
-Puss puss.
När ja la på luren och gick ner för en trappa för att gå tillbaks till min lektion kände jag bara hur mina känslor kom rusande över mig som ett tåg. Kände att vilken sekund som helst så skulle det kunna ske, så jag svängde av till närmaste toalett för att samla mig. Såg helt rödgråten ut i ögonen trots att ingen tår fällts.
Saknar honom varje dag.
Tackar min lillebror för att ha fört detta mirakel in i mitt liv.
Det händer ju titt som tätt.
Men idag visste jag att mamma passade Oliver hemma på västkusten så jag bestämde mig för att ringa då jag inte pratat med honom sen jag åkte hit igen.
Jag ringde upp mors mobil men hon svara inte så ja ringde hem och hon svara där, då sa jag att hon fick svara i mobilen så blir det billigare för mig. La på och ringde upp igen men mors mobil började visst strejka då.
Efter några minuters uppringningar och det inte funka bestämde jag mig för att ringa hemtelefonen ändå och slänga ut pengar för det tyckte jag det skulle vara värt.
Jag ringde hemtelefonen igen och då svara världens bästa röst.
-Oliver...
-Hej Oliver det är Kristian.
-Kiki!!!!! Hej Kiki...
Sitter nu här med tårar i ögonen när ja skriver, saknar honom så.
Vi pratade på ett tag och sen hörde jag mamma säga i bakgrunden att det e dyrt för Kiki då tänkte jag bara att det här får kosta vad det kosta gör jag vill prata med min brorson, jag vill höra hans röst, jag vill höra om dagens äventyr.
Sa det till mamma också när hon tog telefonen och fråga om vi skulle lägga på.
Prata med honom ett tag och ja det var så mysigt.
Samtalet avslutas med att ja säger.
-Älskar dig Oliver.
-Älskar dig Kiki.
-Puss puss.
-Puss puss.
När ja la på luren och gick ner för en trappa för att gå tillbaks till min lektion kände jag bara hur mina känslor kom rusande över mig som ett tåg. Kände att vilken sekund som helst så skulle det kunna ske, så jag svängde av till närmaste toalett för att samla mig. Såg helt rödgråten ut i ögonen trots att ingen tår fällts.
Saknar honom varje dag.
Tackar min lillebror för att ha fört detta mirakel in i mitt liv.
Oliver är mitt allt...
Kommentarer
Trackback