Kristian

Ja jag har förlorat min Pride oskuld.
Tveksamt enligt vissa om jag verkligen gjort det och det återkommer jag till senare.

Hela äventyret började med att jag och Örjan satte oss i bilen och började köra mot Örebro för att hämta upp Johannes.
Fast egentligen började äventyret innan när vi var på Johannes födelsedagskalas/fest och vi började prata om Pride.

Jag och Örjan åkte där och hade riktigt trevligt, kom fram till Örebro åt mat och mötte upp Johannes.
Sedan var det inte långt kvar tills vi kom till sthlm.
Jag och Johannes bodde hos min vän Jenifer.
Jenifer var koreograf för "Jakten på Dr.Livingstone".

Första kvällen åkte vi till en kille som hette Simon och på stan mötte vi också upp Tobias och vi åkte dit allihop.
Jag satte mig typiskt nog på en chokladbit någonstans så fick gå in på toan och strippa hos Simon så att det inte var en stor brun fläck på rumpan, typiskt dumt om man ska på gayklubb.

Vi gick på Ambaseduer den kvällen, eller hur det nu stavas, som inte vanligtvis är en gayklubb.
Var skit musik där och stötte på gaybloggare och Sibel där inne...
Var dyrt och inte så bra men ändå.

Nästa dag vaknade jag och Johannes uppt till tråkiga nyheter, Örjans bil hade blivit stulen den natten.
Så där försvann hemresan och lite humöret. Men vi fick ändå fortsätta.
Den kvällen var det Schlagerkväll inne i Prideparken.
Och jag tyckte det var riktigt bra, mycket bra artister och skönt gung.
Många som klagat på det hela och tyckte det var bättre förr men jag tyckte det var väldigt bra.
Träffade på min Tyska brevvän Raphael där inne och det var super trevligt, han var väldigt lång, haha.
Sedan efter schlagerkvällen gick vi till Patricia och festade loss, och jag gillade verkligen den båten. Vill ha en sån bra båt här i GBG nu.
Träffade föresten på min vän Fredrik den dagen också var verkligen super kul.

Dagen därpå var det Mr Gay Sweden och det var på Nalen om jag inte minns helt fel, var super bra dansgolv där, Edward af Silén var dj och det var super bra, dessutom kom året "schlagerdrottning" dit, Malena Ernman och sjöng. Charmig kvinna det där, både på tv och i verkligheten.

Dagen där efter var det paraden, den ville jag verkligen gå på men hade ingen ork den dagen att röra på mig, är väl åldern och kanske arbetslösheten som tar ut sin rätt?

Så missade paraden, hade inte tänkt att gå i den utan hade tänkt att se på den.

Samma dag ringde en väldigt god vän till mig och var arg och besviken på mig för att jag inte hade gått i paraden, tyckte jag hade förändrats och jag bara var i Sthlm på "svennesemester".
Blev faktiskt väldigt nere av att höra detta. Tyckte inte min vän hade någon rätt att säga dessa saker och att va arg på mig.
För mig har det aldrig varit väldigt viktigt att uttrycka min sexualitet och visa upp mig, jag har alltid bara velat kunna leva som jag velat, ha kärlek och va glad.

Det med paraden är både positivt och negativt, eftersom många klär ut sig och ska vara "extraordinära" så att de ska synas så tycker jag att det kan vara negativt, väldigt mycket där fördommar kommer ifrån. Man ska kunna driva med fördommar och man ska inte tro på alla men det är dubbelt, väldigt dubbelt.

Resten av Pride dagarna hade vi lugna filmkvällar och gick lite på stan.

Hade det bra överlag i sthlm iallafall.

Tre tack tror jag det får bli.

Tack Jenifer för husrummet och ditt goda humör.

Tack Örjan för den trevliga bilfärden och för ditt trevliga sätt.

Tack Johannes du finns där för mig och jag finns där för dig, tack för din vänskap och stöd, hoppas du får något tillbaks.