Långt telefonsamtal.

Ringde min vän Emelie ikväll.
Behövde prata av mig om saker.
Blev ju tillslut att jag började gråta också.
Kände av det redan på färjan till Eriksberg men kunde iallafall hålla mig tills jag kom där det inte fanns annat folk.
Men SÅ bra att jag har min Emelie, hon förstår, hon lyssnar, hon dömmer mig inte och ger mig råd.
Mer råd som jag har lättare att ta till mig.
Som ett av råden löd.
"Var sådär ärlig som du är mot mig nu, visa vem du är."
Var skönt att få gråta lite, har behövt det ett tag, kände hela dagen idag att det skulle sluta i gråt, inte min dag helt enkelt.
Men dansen var roligt och bra, skönt att jag tog mig dit igen.

Imorgon är det scenskoleprovet också.
Scary...
Har inte övat med någon som sett det och kunnat ge feedback.
Får väll kanske bli till nästa gång när jag kör det på PAS?
Men borde lägga mig nu iallafall. Ska snart upp igen. :)

Livet i GBG ska bli bättre jag är påväg..
Kram kram.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback