Kristian

Det var det Kimmy sa till mig.
Vet inte hur sårad jag är.
Vet inte hur dåligt eller hur bra jag mår.
Är mycket tomhet.
Har gråtit två gånger bara.
Det känns så overkligt.
Men man kan inte bygga något själv om det är två som är inblandade.
Jag har vunnit en underbarvän men förlorat min första stora kärlek.

Hoppas på att han ska ångra sig, inse hur fin jag är.
Vi är ju fortfarande skitgulliga med varandra.
Sågs ju idag igen och drack kaffe nere vid havet.
Var verkligen trevligt. Men får hålla koll på mig då när jag tittar på hans läppar eller bara på honom så vill jag hoppa på honom, krama honom och pussa på honom, så som vi hade det.

Men det är no more.

Jag kommer inte känna hans armar kring mig när jag ska sova längre, jag kommer inte längre se på nån film och hålla honom i handen.

Det är så mycket fokus på vad jag inte kommer få mer, ska försöka fokusera mer på vad jag fortfarande har.
Har någon att prata med, någon att skratta med, någon som jag är oerhört trygg med och någon som ändå tar sig tid.

Jag ångrar iallafall inget.
Jag ångrar verkligen inte dig...