Kristian

Idag är det lite bättre och bättre ska det bli.

Vaknade klockan 5 imorse igen. Var äckligt pigg men vägrade att gå upp.
Så låg kvar där tills 7.

Så vad är det som händer med mig?

Vill inte gå in i förmycket detalj här på bloggen men vi kan säga att vårkänslorna är här.

Eller de hade kommit men vet inte hur det är numera, det snöade ju igår och ligger snö på marken.

Jag ska försöka vara ärlig och säga som det är.

Kärlek...

Kärlek från någon annan person har inte funnits i mitt liv, har haft min familjs kärlek och vänners kärlek men aldrig den kärlek som jag hela livet har letat efter och även längtat efter.

På ett sätt levde/lever jag väl i en filmvärld där jag tror att den plötsligt ska dyka upp.

Att båda ska direkt falla för varandra och då blir det vi... Naivt? Inte ofta det är så uppenbarligen.
Men verkligheten slår mig så jäkla ofta numera och jag förstår att inget kommer att komma.

Så jäkla oattraktivt av mig att säga så men det är känslan som jag har nu.

Säger inte heller att jag kommer bli hel om jag får/hittar kärleken men det hade varit trevligt att faktiskt känna att det finns någon som verkligen älskar en och längtar efter att få träffa en varje dag. Att hålla om, krama, smeka varandra och titta djupt in i varandras ögon och bara veta att detta känns så rätt.

Men ska ta mig ur den här onda spiralen nu, idag ska jag försöka fokusera på det som är positivt i mitt liv.

Jag har människor omkring mig som bryr sig om mig och jag ska även lära mig att bry mig om mig.

Jag gillar den person jag är det gör jag allt som oftast men tappar känslan ibland när jag inte märker att andra gör det.

DUMT DUMT Kristian.

Jag ska inte förlita mig på andras bekräftelse men är lite att det känns som om ingen ser mig, ser det jag gjort, ser att jag försöker faktiskt.

Men ska jobba mer på mig igen, måste ta tag i det. Ska nog ta och beställa nån mer bok att läsa.

Jag måste lära mig att verkligen gilla mig fullt ut, inte bara delar av mig, först då när jag gör det så kanske HAN (the one) ser mig?

Men whatever i värsta fall blir jag en bitter gammal bög som sitter med mina hundar och runkar till bilder på tjugoåringar.

Men så vill vi väl inte ha det?

Känns bättre nu när jag skrivit av mig igen.
Skönt.

Vet redan nått jag troligen kommer skriva om sen men det är för att jag behöver skriva av mig och förstå.