Kristian

Har ringt och pratat med "Rutger" idag igen.

Blir så arg, så ledsen och så förstörd.

Är nog bäst om jag slutar att höra av mig, han bryr sig inte tillräckligt.
Han orkar inte.
Han hade som svar på mina frågar ett :"därför".
Det gav mig inga mer svar.

Fick det bekräftat att han har känslor för mig fortfarande, inte att han vill gifta sig med mig men han gillar mig.
Anledningen till att vi inte blir är hans vänner, hans omgivning och hans rädsla för att skaka om hela sin värld.

Så tråkigt...
Är inte jag värd mer?
Är jag inte älskvärd?
Gjorde jag honom inte lycklig?

Så mycket frågor, fortfarande.
Har nästan gått en månad sen det tog slut.
Första två veckorna var det svårt att somna, är fortfarande svårt att somna men inte lika svårt.

Dagarna är okej, tänker på honom, men klarar mig.

Tittar på msn ifall han är online, det hjälper inte.
Funderar på att blocka honom på msn.
Inte längre svara på hans sms om han skickar och bara svara ifall han ringer.

Gå "Cold Turkey" eller vad det är man säger?

Hatar mig för att jag är så kär.
Varför?
Varför kan man inte bara stänga av känslor?
Har frågar mig själv det förr, var avknappen fanns, men den gången var det ändå inte på riktigt.
Den här gängen är det det...

Jag har så jäkla mycket kärlek att ge och den som kommer få min kärlek kommer va en lycklig jävel...
Jag kommer älska dig av hela mitt hjärta, eller de bitar av hjärtat som är kvar, var någon som tog många pusselbitar med sig.

Kanske han kommer skicka tillbaks dom en dag, en bit i taget?
Kanske kommer det bli lättare då?

Jag vet att en pusselbit kommer han alltid ha, den biten som vi bytte med varandra.
Min bit är en del av hans hjärta lixom hans bit är en del av mitt.

Bytt är bytt och kommer aldrig igen.